Header Image

Hanna Öhman

Jag heter Hanna Öhman, är förlossningsskadad sedan november 2011 och har 30 operationer i bagaget. Jag är sedan ett antal år tillbaka stomiopererad till följd av komplikationerna jag fick under min förlossning. Efter flera år av längtan ska vi nu äntligen snart få ett syskon till vår Selma ❤️ Jag är en av initiativtagarna till den rikstäckande föreningen Våga Vägra Förlossningsskador och försöker påverka och skapa opinion inom den svenska förlossningsvården. Här delar jag med mig av mitt liv och min vardag som förlossningsskadad, om kampen tillbaka till ett friskt och sunt liv, om mitt familjeliv tillsammans med maken Adam, dottern Selma och graviditeten med Lillebror i magen. Vill du komma i kontakt med mig når du mig via mail till [email protected]

TRE ÅR MED MÄRTA

Publicerad,

Något som jag inte uppmärksammade här på bloggen var ”Märtas” tredje födelsedag! Den 24/11 2018 firade jag nämligen tre år med min stomi ? I tre hela år har den hållt mig på benen mycket piggare, friskare och starkare än åren innan den gjorde entré i mitt liv.

Tänk att jag var så rädd och olycklig när läkarna först nämnde stomioperation och förstå hur mycket bättre den gjort livet för mig. Jag önskar att jag hade kunnat gå tillbaka i tiden till den Hanna som totalt bröt ihop när beskedet kom och förklara för henne att livet skulle bli så mycket enklare och bättre. Tänk att något så omtumlande kunde förenkla och förbättra min livssituation, det hade jag inte vågat drömma om ❤️

Jag kommer aldrig att glömma hur jag ”tränade” med påsar och försökte förbereda mig. Hur alla i min närhet försökte underlätta och hjälpa mig. Hur min dåvanande chef reagerade när jag berättade att jag skulle döpa stomipluppen till Märta, han svarade direkt

”Märta, för att du ska slippa smärta” 🙂Jag kommer ihåg hur mycket enklare det var att prata om tarmstumpen på magen om jag fick benämna den som Märta istället för det där läskiga ordet ”stomin” eller ”stomipluppen”.. Och de första två veckorna var tuffa, sanningen är den att första veckorna var riktigt jäkla jobbiga och påfrestande men successivt blev det lättare och lättare. Efter några månader blev den ”stomin” istället för Märta och idag är jag bara tacksam över att allt fungerat så bra. Jag trivs med min Märta på magen och jag vågar inte ens tänka på hur livet sett ut idag om jag inte stomiopererats ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *