Hanna Öhman

Jag läste en väldigt intressant artikel på SVT idag, den publicerades i måndags och tar upp något jag väldigt gärna pratar/skriver om – ANALLÄCKAGE!

Enligt artikeln, som du kan läsa HÄR, drabbas 3500-4000 kvinnor per år av sfinkterruptur och så vitt jag kan tyda artikeln så är det sfinkterruptur grad 4. Det vill säga att rupturen påverkat bäckenbotten, ändtarmsmuskulaturen samt slemhinnan i ändtarmen. Man uppskattar att ca 300.000 kvinnor i Sverige lider av någon form av analläckage (eller avföringsinkontinens om man hellre vill kalla det så) till följd av en förlossningsskada.

300.000 kvinnor! Som lider och inte kan hålla tätt där bak. Som kanske bajsar ner sig. Som kanske mår dåligt psykiskt. Som kanske påverkas i allt de gör.

Jag vet hur det är. Jag var en av de 300.000 kvinnorna (innan jag stomiopererades) och jag vet hur det är när man känner sig begränsad av rädslan för att skita ner sig. Jag har stannat vid vägkanten och inför passerande bilar fått slita ner brallorna, allt för att slippa få det i brallan. Och vad händer den dagen det inte är vid vägkanten utan kanske någonstans där man inte kan dra ner byxorna hur som helst, där det inte finns närhet till toalett – jo, då hamnar skiten i byxan.

Förmodligen känner jag kanske någon som har problem med läckage där bak men det här är inget man så ofta pratar öppet om, det är något man lider av i tysthet. Fruktansvärt men sant för många. Det är fan skandal att man idag lever med sådana komplikationer efter en förlossning, det är förbaskat orättvist och ingen kvinna ska behöva leva ett begränsat liv på grund av att underlivet skadats så illa att muskulaturen inte längre fungerar!

Med det sagt, skriv gärna under denna namninsamling för kvinnors rätt till ett helt underliv efter förlossning. Tillsammans kan vi göra skillnad! ❤