Nu har jag träffat stomiterapeut och kirurg. Gick superbra, mer om det sen! 😉
Jag vill absolut inte att mitt liv och min berättelse ska skrämma någon, därför känns det oerhört viktigt att jag får dela med mig lite om min förlossning.
Japp, jag sprack hela vägen, men hur det än är så tror jag att alla som själva varit med om en förlossning vet att det gör ont. Jag kanske är knäpp men jag tror faktiskt att eftersom det ändå gör så jädra ont så märker man nog inte om man spricker mer eller mindre. Kanske är det skillnad men jag har inget att jämföra med så jag vet faktiskt inte. Däremot vet jag att min förlossning var ”bra”.
Jag hade läst boken ”Föda utan rädsla” av Susanna Heli flera gånger och självklart vara jag rädd och nervös, det är man oftast i nya situationer och speciellt när man vet att man ska göra något som framkallar stor smärta.
Att det gick så pass illa för mig och mitt underrede har inte fått förstöra upplevelsen jag har från förlossningen. Det är en av de häftigaste stunderna i livet och jag önskar så att jag kunde göra om det igen. Dock har jag inte längre det valet och jag tror inte heller att jag skulle våga riskera att skada tarmen ännu mer.
Något som jag däremot har lärt mig sedan förlossningen är att det är MIN kropp och det är JAG som bestämmer. Därmed inte sagt att man ska förringa barnmorskan eller annan personal för det är faktiskt dem som sitter på kompetensen och det är dem som ska vägleda och stötta oss under denna häftiga resa.
Ja, jag är illa skadad och har genomgått många operationer, jag lever med smärta största delen av tiden och jag ska snart bli stomiopererad men jag har också fått den största skatten i livet. Hon är den finaste och mest underbara lilla flicka (även om hon har ett hiskeligt humör) och ingenting kan någonsin skugga den kärlek, stolthet och ödmjukhet jag känner som mamma (och fru). <3
❤️❤️
Jag tyckte inte heller att det gjorde så ont att spricka så mycket som jag gjorde. Det var snarare en befrielse att hon äntligen var ute. Jag hade en fantastisk förlossning och hade egentligen gärna fått möjligheten att göra om det. Nu blir det inte så om det nu kommer att bli några barn i framtiden. Sånt är livet. Tydligen. 😉
Men du, då får vi ju se det positiva i att faktiskt fått prova både en ”vanlig” vaginal förlossning OCH ett snitt (om det nu blir fler barn för nån av oss) 🙂 Inte alla som får testa båda! 😉
Härligt att höra att det kanske blir fler barn sen! =)
Jag kan berätta allt om att bli snittad inför ditt nästa barn, och att det faktiskt finns folk som tycker att man inte har ”fött barn på riktigt” om man blivit snittad.
Nej, ingen av mina kom rätta vägen, men känslan när barnet kommer ut är nog densamma ändå!?
Efter 2 dygns arbete på förlossningen (ont..) blev det helt plötsligt akutsnitt som tog typ 5 minuter från att de nämnde det tills hon var ute, och sedan får man höra att man inte fött barn…
Tur man kan sålla i kommentarerna! =)
Spännande att läsa din resa!
Ja det är ju inte klokt att folk kam tycka och tänka så?! Måste ju vara någon som är insnöad på något sätt! Mam skulle ju bli både ledsen och arg om någon sa så >:/
Nu håller jag bara tummarna att Du får göra OP så snart som möjligt och kanske få ett ”smärtfriare” liv.
Kram / ”Kikkigull”