SEPARATIONSÅNGEST

Okey nu har jag något smått pinsamt att berätta..

För ett tag sedan bestämde jag mig för att sälja vår barnvagn. En superfin Emmaljunga som har varit alldeles klockren för oss. Jag har skött om den där vagnen och varit väldigt noggran. Har det blivit någon liten fläck har jag gnuggat och gnussat tills den varit skinande ren igen. Jag är ganska pedant (jobbig rent av brukar min man poängtera🙈😂) och vagnen är med andra ord pedantskött.

Paret som tingade den hade inte möjlighet att hämta den då men idag har de varit här och jag måste erkänna att jag fick separationsångest! Nästan lite pinsamt va?! Jag brukar inte vara sådan när det gäller materiella saker men det finns ju så många minnen med första vagnen, från det att vi hämtade den på butiken tills dess att den hamnade i förrådet. Några andra vagnar har det blivit genom åren (paraplyvagn och liknande) men ingen som jag brytt mig lika mycket om. Vi hade ju planerat ett syskon för länge sedan men eftersom läget är som det är har det aldrig blivit något syskon och skulle det bli något i framtiden får vi införskaffa ett annat vrålåk 😉

Har du också sådana känslor för något som du/ni använt mycket under barnens första år?

KRAM