Hanna Öhman

Året är 2016 och i år verkar läget inom svensk förlossningsvård värre än någonsin tidigare.

En strid ström av medierapporter berättar om hur fruktansvärt läget är inom svensk förlossningsvård. Oroliga gravida kvinnor vittnar om hur de blivit hänvisade vidare och inte fått plats. Hur maktlösa och fruktansvärt illa behandlade de känt sig. Ovisshet. Rädsla. Maktlöshet.

När jag googlar förlossningsvård så dyker där upp träffar som:

Förlossningsvården i kris – ingen agerar (Aftonbladet), Kaos i förlossningsvård väcker oro bland gravida (DN.SE), Svensk förlossningsvård måste bli säkrare (Läkartidningen).

En förlossningsvård i kris innebär, antar jag, även ökad risk för förlossningsskador.

Svenska kvinnor är bland de i Europa som får mest förlossningsskador (tidningen Amelia gjorde ett reportage om detta som du kan läsa HÄR). Läget är inte acceptabelt, hur mycket kommer antalet förlossningsskador att öka nu när krisen ser ut som den gör och vem tar ansvar för detta? Skandal.

Jag blir upprörd när jag läser artiklar som skönmålar förlossningsvården, som inte tycks insé allvaret och som förminskar så många kvinnors rädslor.

Moderaternas gravida pressekreterare Johanna Screiber debatterade ämnet för en tid sedan i Expressen. Hon anser att bara för att förlossningsvården kan bli bättre så betyder inte det att den är dålig idag. Hon är inte det minsta orolig utan tvärtom, hon är glad för att föda i Stockholm. Hon skriver att Stockholm har den bästa förlossningsvården i Sverige och att Sverige har bland den bästa förlossningsvården i världen. Hela artikeln hittar du HÄR.

Jag är glad för Johannas skull. Glad att hon kan vara så trygg.

Många är tyvärr inte det och att påstå att svensk förlossningsvård är bland den bästa i världen, det skulle jag vilja påstå är en lögn. Ja, det stämmer kanske om vi ser till antalet dödsfall i förlossningssängen vad gäller både mor och barn, där har Sverige väldigt bra statistik men detta uttalande stämmer verkligen INTE på så många andra plan. Vi svenska kvinnor är, som tidigare nämnts, bland de kvinnor i Europa som får mest förlossningsskador men att föda utan förlossningsskador är bara en punkt. Tryggheten och säkerheten innan och under förlossningen är en annan. Bra personal som faktiskt har tid och inte är sönderstressade (med andra ord tillräckligt med personal och inte brist på personal) men även den stora frågan om en förlossningsplats.

Jag sliter mitt hår och blir olycklig, jag önskar att fler kunde ta förlossningsvården på allvar. Att vi kvinnor kunde sluta upp till en samlad enhet och tillsammans vråla oss hesa för att frågan ska tas på allvar.

Men, sanningen är nog den att förlossningsvården inte skulle vara i kris om det var män som födde barn.