Varnar för lite läskiga bilder.
Under operation 23 hade jag med min lilla digitalkamera och bad personalen knäppa några bilder. Ville inte att de skulle fota helkroppsbild eftersom jag ligger i gynstol men däremot överkroppsbilder.
Lite läskigt med alla sladdar och slangar. Väldigt underligt att se sig själv och känslan av att inte veta vad jag varit med om under tiden jag varit nersövd. Känns ändå tryggt på något sätt, så har det iallafall varit för mig. Jag har alltid ett ”stort” team med narkosläkare, narkossköterska, kirurg och operationssköterskor.
Jag är så van att bli sövd och det var länge sedan jag slutade vara nervös för den delen. Nu tycker jag bara att det är häftigt att jag faktiskt somnar varje gång. Lika häftigt att vakna upp och det känns som att tiden stått stilla på något vis. Jag är så tacksam och glad för alla fina sköterskor som gjort mina upplevelser positiva. All kärlek till er! ❤️
Har du blivit sövd någon gång och hur tyckte du att det var?
Jag sövdes inför sömnad (haha) av min bristning av tredje graden som uppstod vid förlossningen. Det bestämdes väldigt snabbt att jag skulle sövas eftersom bedövningen inte tog som den skulle, så jag hann inte bli så nervös. När jag väcktes var blodtrycket väldigt lågt och narkosläkaren därmed mycket fokuserad och lite orolig. Men de ordnade det med diverse läkemedel. Efteråt hade jag fläskläpp och en mystisk smärta i bakhuvudet :-S. Känslan av att vårdpersonal gjort saker med mig medan jag var helt borta är både läskig och fascinerande.
Ja visst är det en lite annorlunda känsla när man inte riktigt vet vad man varit med om under tiden man sussat! Jag har haft sår i munnen en gång och då hade de antecknat i journalen att jag varit svårintuberad så det var nog på grund av det 🙂
Skönt att få sova, minns själv att jag tyckte det var värre att bli sydd än att föda
Gillar inte att bli sövd.. Eller att vara i operationssalen heller. Brukar oftast skaka när jag lägger mig på opbordet, förmodligen blandning av nervositet och kyla. Nä jag vaknar från narkos har jag vissa ggr varit väldigt desorienterad, orolig och illamående. Gråtit, kräkts och velat klä av mig 😛
Huuu illamåendet känns ju tyvärr igen. Ibland går det över när jag får lite i nålen MIT illamående men ibland är det envist och vägrar släppa taget! Könner mig oftast ganska trygg nör jag vaknar och mår gott när jag kan ligga och blunda och vicka på tårna 😉