Under morgonen läste jag Mattias Hargins starka blogginlägg om hustrun Matildas tragiska bortgång. Med tårar i ögonen och en stor sorg i hjärtat, trots att jag aldrig träffat personerna i fråga. Så ärligt och känslosamt, vackert och tragiskt.
Selmas pappa Adam tävlar i en extremsport och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är orolig ibland. Jag är en sådan fru som står med andan i halsen och tårar i ögonen när jag tittar på en tävling. Hejar, stöttar och hoppas att inget ska gå fel.
Adam tävlar i skotercross, en snabb sport på en snöklädd crossbana med mycket hopp och dessutom på en maskin som är tung. Innan Selma föddes var jag inte lika rädd men sedan vi blev föräldrar oroar jag mig mer vilket säkert är ganska normalt. Samtidigt är skotercross en rolig och fartfylld sport, superkul att titta på som åskådare och hur det än är så kan man inte vara rädd för allt utan man måste kunna leva också. Som en klok man en gång sa till mig:
Ångra aldrig det du gjort och varit med om och chanserna du tagit. Ångra istället det som du aldrig hade modet att göra. Vi lever bara en gång.
Att tappa den person man älskar mest av allt i hela världen måste vara en fasansfull upplevelse. Make, maka eller barn. För alla föräldrar är väl den största mardrömmen att tappa sitt barn. För mig är det något helt obegripligt, något som inte går att föreställa sig ❤️
Senaste kommentarer