För någon vecka sedan läste jag en debattartikel om förlossningsvården i Göteborgs-Posten. Det var en barnmorska som skrivit detta debattinlägg och jag överdriver inte när jag säger att jag blev förbannad när jag läste texten, jag skrev ett blogginlägg om hur jag kände/tyckte och det kan du läsa HÄR. Du kan läsa hela debattartikeln HÄR.
Jag var inte ensam om att flyga i taket och se rött, vi var många som reagerade och agerade. Några dagar senare publicerade Göteborgs-Posten vår replik, den kan du läsa HÄR.
Efter denna replik blev jag kontaktad av en journalist på GP som skulle skriva mer om förlossningsskador och igår intervjuade hon mig över telefon. Ska bli intressant att ta del av hela reportaget längre fram, jag tror att hon även har med representanter från vården 🙂
Det är alltid spännande att berätta min historia, speciellt när jag har så himla mycket att berätta. Det är liksom ingen lätt uppgift att få till en röd tråd av allt jag gått igenom. Bara att förstå hur allt med dräneringen funkar och hur lagningsförsöken går till är inte så lätt. Jag hoppas iallafall att jag inte gör ett allt för förvirrat intryck! 🙂
Hej Hanna! Jag läste om dig i nya numret av Allers och kom på att jag sett dig på tv oxå och jag tycker att det är jättebra och strongt och så otroligt modigt av dig att vara öppen. Att våga berätta och sätta ord på det som många av gammal vana nog helst tiger om. Det var riktigt uppfriskande att kika i din blogg och jag imponeras av hur du kämpat dig fram, kommit på egna lösningar o samtidigt kämpat för rätt hjälp och behandling.
Jag har själv haft tarmvred flera gånger och vet lite om hur det kan kännas när tarmarna lever sitt egna liv och jag har varit en kvart ifrån att själv få stomi, något jag alltid är ödmjukt medveten om. Önskar dig all lycka i framtiden! Och jag kommer nog kika in här igen 🙂
Hej Catarina!
Ja man får minsann vara lite uppfinningsrik 🙂 Det är inte så lätt att plåstra om just dessa regioner och det finns inte så bra alternativ att välja mellan så jag måste säga att mina egna lösningar många gånger funkat bättre än vårdens 😉
Ja det här med stomi väcker verkligen många blandade känslor. Idag är jag tacksam för stomin men för tre år sedan var känslorna helt andra. Jag ville bara ge upp och dö när läkaren första gången nämnde att stomi kunde vara en lösning, ”sista utvägen” om inget annat funkade. Över min döda kopp, kommer aldrig att ske. Senare när jag själv kände att jag hade nått botten och att det var dags för den där ”sista utvägen” fick jag faktiskt själv säga att nu tycker jag att det är dags för den där stomin. Som tur var så lyssnade specialisterna i Uppsala på mig och en operation planerades in. Dock blev jag sjuk några veckor före den planerade operationen så den tidigarelades och även om jag var mentalt förberedd för stomin så var jag väldigt nervös och första två veckorna med den nya ”pluppen” på magen var lite läskiga. Kroppsbilden förändras när man har en köttig, röd och fuktig plupp på magen som dessutom pruttar och lever om. Och bajsar..
Försöker vara ärlig och dela med mig av det mesta här på bloggen och jag har faktiskt än så länge bara fått positiva reaktioner och ingen som varit otrevlig eller elak 🙂
Välkommen hit!