GRAVIDITET MED DÖDLIG UTGÅNG

Jag fick bestående men efter min förlossning och nej, det är inte så lätt alla gånger. MEN jag kan ändå inte nog betona hur lycklig och glad jag är över det faktum att vår dotter klarade sig helt utan komplikationer.

Jag är tacksam över att allt gick bra för hennes del, att hon inte påverkades av det som skedde under förlossningen. Jag vågar knappt tänka på att det hade kunnat vara tvärt om. Om jag hade klarat mig utan komplikationer men hon hade drabbats på något sätt. Tänk om vi hade fått åka hem utan vår fina dotter, tänk om hon hade skadats eller ännu värre, tänk om hon hade dött.

Sedan är det självklart så att jag egentligen inte ska behöva vara ”tacksam” för att det var jag som drabbades. I den bästa av världar skulle jag också ha klarat mig utan komplikationer men nu blev det inte så och jag kan inte på något sätt påverka eller förändra det som redan har hänt MEN jag kan göra mitt bästa för att vara med i kampen om bättre förlossningsvård och jag kan, tillsammans med andra, informera och belysa bristerna. Vi kan tillsammans påverka vården till det bättre för framtida födande kvinnor.

Just nu cirkulerar ett inlägg på facebook om en familj som fick lämna sjukhuset utan sin dotter. En kvinna, som trots läckage av fostervatten, nonchalerades och skickades hem. En kvinna som litade på sin kontaktperson och som därför fick ta farväl av sin dotter.

Jag har läst hennes berättelse om och om igen. Hon berättar exakt vad som hände, om beskedet om dödsfallet och om obduktionsrapporten. Att bebisen dött i magen (efter bf) pga av syrebrist då man väntade för länge med igångsättning. Att en extra kontroll hade räddat barnet och att detta är vad som borde ha skett vid misstanke om fostervattensläckage. Det är så svårt att ta in och förstå vad dessa föräldrar tvingats gå igenom men som hon skriver, hur mycket hon än strider så är kampen redan förlorad eftersom det inte finns något att vinna då döden är oåterkallelig.

Det går helt enkelt inte att förstå när man själv aldrig upplevt något liknande.

Vi behöver nationella riktlinjer och om vi hade haft dessa riktlinjer hade bebisen kanske ”plockats ut” innan det var för sent. Det ska inte skilja från landsting till landsting, alla kvinnor ska ha samma rätt till en trygg vård i alla skeden av graviditeten, förlossningen och eftervården. Social status eller bostadsort ska inte påverka, alla har rätt till professionell vård och trygghet.

Jag kämpar för förlossnings- och eftervården, för att varenda gravid kvinna ska ha rätt till en trygg och säker förlossning med bra uppföljning och korrekt hantering av eventuella komplikationer. Jag kämpar för nationella riktlinjer, för öppenhet och information runt den här typen av problematik.

Låt oss nu tillsammans se till att dessa nationella riktlinjer blir verklighet, låt oss tillsammans kämpa för varenda unge och varenda kvinna!

Tillsammans kan vi göra skillnad! ❤️