TRÄNINGSDJÄVULEN

Något som jag tycker är jättejobbigt är när jag inte riktigt vet hur jag ska hantera min träning.

Under perioder mellan operationer när jag hinner återhämta mig och kan börja träna så har jag lite svårt att avgöra när jag egentligen ska träna och när jag kanske bör låta bli. Ta som idag till exempel, idag har jag varit bättre i kroppen än igår och direkt tänker jag att jag borde träna. Det är som att ha två olika personer på varsin axel och den ena skriker:

TRÄNA FÖR FAN, INGA UNDANFLYKTER!!!

Samtidigt skriker den andra:

SKÄRP DIG, DU SKA INTE TRÄNA NÄR DU INTE MÅR RIKTIGT BRA!!!

Grejen är den att om jag inte tränar kommer jag att må dåligt över det, då känns det som att latmasken vinner. Jag vet att kroppen mår bra av träning och så länge jag anpassar träningen efter dagsformen borde det inte vara dumt egentligen. När jag väl är inne i ett ”tränings-stim” blir det ganska psykiskt att jag helt enkelt MÅSTE träna, annars mår jag dåligt.

Efter en operation kan jag ibland ha träningsförbud i 6-8 veckor och då är det bara promenader som gäller, detta är självklart något jag respekterar och jag skulle aldrig riskera att förstöra förutsättningarna för en lyckad operation genom att träna när jag fått order att låta bli.

Nu har jag bestämt mig för att träna lite försiktigt ikväll (efter samtal med utbildad sjukgymnast) och lyssna på kroppen. Det blir bara lite kondition och några rumpövingar (från Olgas rump-utmaning).

Brukar du hoppa över träning ibland och hur tänker du i så fall runt det? 🙂