DÅ JÄVLAR SKA KVINNAN LÄMNAS OVETANDE?!
Är vi så förbannat rädda för skrämselpropaganda att vi tar ifrån kvinnan hennes chanser till kunskap och trygghet, eller är det vården som anser sig vara någon slags barmhärtighetssamarit som inte vågar informera och på så sätt tar ifrån kvinnan något som borde vara hennes rättighet?
Skrämmande många av de kvinnor jag dagligen kommer i kontakt med vittnar om dålig information och vad som verkar vara en önskan från vårdens sida att inte prata om komplikationer (kvinnor som blivit hyssjade när de ställt frågor om skador under en föräldrautbildning, kvinnor som efter utbildningen enskilt blivit ombedda att inte ställa frågor om skador inför hela gruppen mm). Kanske är det så att det finns någon slags nationell regel som säger att man inte ska prata komplikationer och skador med blivande mödrar/föräldrar. Allt för att inte skrämmas inför den kommande förlossningen.
Det är inte bara informationen inför förlossningen som är bristfällig, denna broschyr fick jag efter min sfinkterruptur grad 3 och 4 och jag skulle vilja påstå att den är sjukt bristfällig och som ett hån mot oss som drabbas…
De kvinnor jag kommer i kontakt med, kvinnor som råkat ut för någon komplikation, är ledsna och besvikna på att de inte fått någon information. De känner sig blottade och utelämnade, vilsna och fruktansvärt sårade. De vet inte var de ska vända sig för att få hjälp.
Jag kanske låter hård men jag vill fortsätta vidhålla:
Är man nog vuxen för att skaffa barn, då är man även vuxen nog att få reda på vad som kan hända under en förlossning!
Jag förstår på ett sätt tankesättet att man inte ska skrämmas men den födande kvinnan som skadas tror direkt att hon gjort något fel. Hon har aldrig fått information om att saker kan hända och hon har ingen aning om var hon kan få hjälp. Hon skuldbelägger sig själv.
Tänk om hon istället hade hört talas om detta, om hon visste att det kunde bli komplikationer och om hon direkt visste vart hon skulle vända sig för att få hjälp! Jag tror att vi skulle kunna tvätta bort mycket skam och faktiskt även rädsla, genom att vara bättre på att informera.
När man nästan verkar ha ”informationsskyldighet” eller ”informationsplikt” vid all annan sjukvård. Ska du till exempel göra en operation kan jag garantera att du kommer få information om fördelar/nackdelar, risker och eventuella komplikationer men när det kommer till förlossningar, då jävlar ska kvinnan gärna lämnas så ovetande som möjligt och uppmanas att ”lyssna på din egen kropp” som om det vore något som skulle fixa en sfinkterruptur eller delade magmuskler.. BULLSHIT!
Så…
Vad är det som gör att man i Sverige idag, inte anser att det är lämpligt att informera gravida kvinnor?
Håller med dej så totalt! Har sagt hundra gånger att jag mkt hellre velat ha info innan förlossning och känt igen min förlossning som något som inte var normalt än att slippa vara nervös innan och sedan vara ledsen och vilsen och rädd under min dotters bebistid. Och ska man göra ett kejsarsnitt(min senaste är född med planerat ks, nåt vi fick slåss för) så blir man informerad om alla risker, nackdelar och ev biverkningar tills man kan dem både baklänges och framlänges! Men då är ju riskerna inte ”naturliga”. Skrämmande hur man praktiskt taget omyndig förklaras som gravid kvinna i Sverige, så bra att det finns starka kvinnor som du som kämpar för att vi ska ha rätt till informationen! Styrkekramar till dig!
Tack Anna 🙂
Ja det är egentligen helt sjukt att det kan vara såhär i Sverige idag. Visst, alla vuxna människor kan googla till sig information men det är ju för fasen skandal att det ska behövas! Som du säger, inför ett ks fick du ALL information. Vad är det egentligen som skiljer och varför är vården som en mussla inför kvinnan som ska föda vaginalt?! Det känns som att det här är en fråga som måste jobbas vidare med!