I går kväll slog kramperna till och jag trodde för en stund att sista sekunderna var komna.
Det började redan på flygresan hem. Jag kände att tarmarna krampade lite lätt men sedan blev det värre under kvällen. När jag varit hemma en stund fick jag ett sådant anfall att jag segnade ihop på golvet där låg jag i framstupa sidoläge och koncentrerade mig på andningen. Just andningen blir nämligen väldigt påverkad och jag kan inte ta djupa andetag utan de blir korta och stötande.
Den där förlamande smärtan som gör att kroppen liksom stänger av och man tappar uppfattningen om omvärlden, bara det i sig är skrämmande och man blir såklart orolig och rädd.
När jag legat där en stund, med en femåring som oroligt strök sin mamma på kinden och armen, lugnade det ner sig och blev bättre. Så vad gjorde jag då?!
Jo, jag tänkte: Nu är det nog över!
Åkte på ICA för att hämta ut ett paket. Lindas babynest! Kunde inte heller hålla mig från att svänga förbi och leverera paketet men jag kände efter en stund att kramperna började komma smygande tillbaka. Klarade knappt av att köra bil hem och när jag väl kom hem var läget väldigt dåligt.
Vi lyckades få mig i säng men jag väckte Adam strax efter midnatt och sa att vi kanske måste åka in akut. Samtidigt kände jag att kramperna började avta något i styrka så jag bestämde mig för att avvakta ytterligare en stund. Sedan måste jag ha somnat av utmattning och när jag vaknade några timmar senare var kramperna mycket mildare för att i morse vara helt borta.
Det blir såhär ibland när jag äter något som magen/tarmarna inte riktigt tål. Apelsin och sparris är saker jag undviker (en klyfta apelsin eller två är ok men inte en hel apelsin). Igår vet jag dock inte vad jag kan ha ätit för så vitt jag kommer ihåg åt jag inget som tidigare gett mig kramp. Känner mig aningen öm i magen idag så vi får hoppas och hålla tummarna att skiten inte återkommer för då måste jag nog åka in. Kan vara farligt om det är exempelvis tarmvred.
Nu hoppas vi på en lugn och skön helg utan allt för mycket smärta. Trevlig lördag. KRAM <3
Hej!
Hittade din blogg via ILCO-gruppen på Facebook. Skrev och frågade dig om smärtlindring där. Känner igen mig så mycket i det du skriver i dina olika inlägg, särskilt det där om vardagssmärtan och den värre smärtan – den man faktiskt reagerar på. För mig kommer de där kramperna allt för ofta, det gör ont precis som ett tarmvred gör, man tror att jag har en liten sammanväxning i tarmen som gör att saker lätt fastnar. Så det är supernoga med vad jag stoppar i mig att allt ska vara lättsmält. När det händer så tar jag smärtlindring hemma, dricker massor med vatten, te och resorb (för mycket vatten ger ju saltbrist dessutom) och går så mycket jag orkar, oftast i små skift. Allt för att det ska gå över av sig självt. Blir smärtan övermäktig så blir det akuten. Men man vill ju in i det sista slippa det. Man lär sig ofta den hårda vägen vad man inte ska äta också, men behöver du fler tips på saker att utesluta för att undvika sådana kramper så säg bara till. PM:a mig på Facebook, Camilla Franzén i Sundsvall.
Ja man lär sig verkligen den hårda vägen! Jag tycker att jag har hittat de flesta saker min mage reagerar på men nu senast hade jag inte ätit något jag tidigare reagerat på så jag vet inte riktigt vad som hände. Märker också att jag lättare krampar om jag har druckit lite för lite vatten.
Absolut vill man helst slippa akuten men ibland är det nödvändigt med ett besök <3
Jag kommer faktiskt till Sundsvall på några veckor, vi ska på skotertävling strax utanför Sundsvall 🙂