Jag åkte hemifrån igår på  morgonen. Åt en banan strax innan jag klev på planet mot Arlanda och det skulle visa sig vara a BIG misstake. När jag klev av planet på Arlanda hade jag nämligen fruktansvärt ont i magen. Jag kallsvettades, frös och hade gåshud över hela kroppen. Tänkte tanken: Vad händer om jag fått magsjuka, hur fasen gör jag då? Gulp…

Jag köpte iallafall en drickyoghurt och vitt bröd att tugga på sedan promenerade jag till Sky City där jag väntade på tåget. Satt på en bänk, tuggade i mig lite bröd och försökte få i mig yoghurt.

Magen var i uppror men svarade med minskat illamående efter att jag knaprat vitt bröd. Det var tarmarna som krampade igen och jag TROR att det berodde på att jag åt den där bananen strax innan jag hoppade på planet. Vad jag förstår så sväller tarmarna på flyget och jag har blivit dålig tidigare när jag ätit strax innan take-off. ”Doktor Hanna” bestämde därför: ingen mat före flyg fortsättningsvis!

Uppsala visade sig från sin bästa sida med strålande solsken och plusgrader vilket jag lyckades njuta av på promenaden tillbaka till tåget.

På tåget gick det ganska bra men sedan klev jag av på centralstationen i Uppsala och började promenera mot Akademiska. En promenad som i vanliga fall går ganska fort. Det gjorde den dock inte igår. Folk som såg mig måste ha trott att det var något allvarligt fel. En kvinna med barnvagn kastade en lång blick på mig och hon såg nästan rädd ut. Gick lite dubbelvikt och andades väldigt stötvis. Fick knappt i mig luft och hade fruktansvärda kramper i magen.

Till slut, efter en promenad som kändes oändlig, kom jag fram till Akademiska. Jag satte mig i väntrummet och fick lite vatten och ganska snart började kramperna släppa. Oftast lättar det när jag får kura ihop mig och bara vara en stund. Efter ca 30 minuter i väntrummet kände jag mig som en människa igen!

Så fick jag då träffa läkaren och vi började med ett analt ultraljud. Snabbt och smärtfritt, bara lite obehagligt men är nog väldigt normalt att man upplever det som just obehagligt.. Sedan undersökte han fisteln och kom fram till att det blir en ansamling innanför huden som verkar ligga kvar ett tag innan det tar sig ut. Den delen av undersökningen gjorde ont och sedan hade jag jäkligt ont i röven.

Han sa även att operationen planeras in i mitten/slutet på maj. Som allra senast början på juni.

Näääääääääj! Var min första tanke…

Inte en till sommar som ska inledas med otrolig smärta där bak… Men, när jag tänkt på saken en stund bestämde jag mig för att tänka på det positiva: Det kommer kanske inte gå så många semesterdagar i sommar, tjohoooo, alltid nåt! 🙂

Sedan började hemresan och som jag skrev igår var det en väldigt jobbig resa. Jag hade ont och det kom så mycket var och blod från stjärtamentet att jag fick fläckar på byxorna. Hatar den där rädslan för fläckar och rädslan för att det ska bli fläckar på stolar eller liknande. INTE kul. Alla som haft riklig mens eller som någon gång fläckat ner kläder/möbler under mens förstår nog vad jag pratar om…

Tog mig så småningom hem och jag var ganska osäker på om jag skulle fixa att jobba idag men när jag vaknade i morse kändes det lite bättre. Jag har klarat mig på Ipren/alvedon idag och känner mig ganska fräsch. Lite trött och matt i kroppen men i övrigt vid gott mod och gott humör. Nu längtar jag bara efter den där kallelsen så jag får veta exakt datum!