Jag heter Hanna Öhman, är förlossningsskadad sedan november 2011 och har 30 operationer i bagaget. Jag är sedan ett antal år tillbaka stomiopererad till följd av komplikationerna jag fick under min förlossning. Efter flera år av längtan ska vi nu äntligen snart få ett syskon till vår Selma ❤️ Jag är en av initiativtagarna till den rikstäckande föreningen Våga Vägra Förlossningsskador och försöker påverka och skapa opinion inom den svenska förlossningsvården. Här delar jag med mig av mitt liv och min vardag som förlossningsskadad, om kampen tillbaka till ett friskt och sunt liv, om mitt familjeliv tillsammans med maken Adam, dottern Selma och graviditeten med Lillebror i magen. Vill du komma i kontakt med mig når du mig via mail till [email protected]
God afton!
Jag är precis på väg i säng men innan jag kryper ner vill jag bara berätta att allt gick bra idag på Sunderbyn! Berättar mer i morgon när jag kommer från jobbet, är nämligen ledig på torsdag så i morgon eftermiddag har jag gott om tid 🙂
Natti natti <3
Hej! Jag råkade precis ramla in på din blogg. Jag är en chronare som lever med permanent ileostomi sedan 2,5 år. Jag hade, som du, ett eländigt sår bredvid tarmen som gjorde oresonligt ont och aldrig ville läka. Det visade sig vara pyoderma gangrenosum – ett slags sår som ffa chronare kan drabbas av men såklart även andra, ofta i samband med/efter kirurgi, men det kan dyka upp sponant som en del av chron’s. Yay. Hur som, det enda som eg. hjälper är höga doser kortison under lång tid. Mitt sår var snäppet större än ditt och det tog 3 mån innan det läkte helt, men man märkte genast att det började bli mindre av behandlingen. Det är ju ett elände att få påsen att sitta då det vätskar och håller på, men jag hade ngn slags plåster som blev som gelé av vätskan i såret, som jag sen täckte med ett tunt plastplåster som jag ej minns namnet på (betedde sig som plastfolie), därefter satte jag påsen på det och det funkade faktiskt bra, inte ett enda läckage.
Om ni inte redan diskuterat pyoderma, så vill jag varna – om man googlar på det blir man riktigt mörkrädd så låt gärna bli. Det kan se riktigt bedrövligt ut och bli ganska omfattande, men jag tänker att om det inte redan blivit det så blir det förhoppningsvis inte det heller. Kirurgi och ”upprensning”/debridering/biopsi etc. brukar kunna förvärra det hela, sällan bakteriellt orsakat så antibiotika brukar inte hjälpa. Som sagt; kortison! Mycket och länge. OM det nu är det du drabbats av. Jag håller tummarna för dig! Kram
Hej! Jag gjorde misstaget att googla det i vintras och då blev jag livrädd! Men, det var inte det, puh! Det är nu nästan helt läkt igen, jag behöver använda en salva och sedan en sorts ring som jag har under påsen. Mest troligt har det från första början uppkommit pga att jag haft för stort hål på påsen. Jag har en loopkolostomi och ibland växlar den en del i storlek så jag kan inte använda påsar med ”färdigt hål” utan jag måste klippa så jag kan anpassa efter stomins storlek och förmodligen har jag lite för ofta klippt för stort hål. Den här gången ska jag fortsätta med salvan någon vecka extra, bara för att vara på säkra sidan 🙂 Tack för att du tog dig tid att skriva <3