Väljer man att vara en offentlig person får man ta att ”haters are gonna hate” och det är jag fullt medveten om. Jag släpper till exempel nästan aldrig igenom och publicerar elaka kommentarer. Det är en principsak från min sida eftersom jag inte vill ha sådant här. Det hör inte hemma här.

Men, varför är vi så fruktansvärt snabba på att döma andra? Varför tar vi oss friheten att trycka ner och förminska personer vi kanske inte ens känner?

Jag vet att hatet hör till och det kan jag ta, jag kan välja att radera och sedan glömma skiten. Dessutom kan jag ibland nästan känna att jag får ett ännu större driv när någon tror att det är ok att sätta sig på mig. Däremot kan jag inte förstå vad som ger Dig rätten att döma mig när Du inte har en susning om vad som krävs av mig i min vardag. Du skulle kanske inte stå upp fortfarande om det var Du som tvingades genomgå mitt helvete likväl som jag kanske inte skulle stå upp om jag tvingades genom någon annans helvete.

Döm inte någon förrän du gått en mil i hennes mockasiner.