Jag gör inte så mycket mer än knaprar piller och vilar. Smärtan kan ibland kännas näst intill outhärdlig men då kickar mina piller in och läget blir lite bättre.
Det är svårt att med ord beskriva underlivssmärta och rövsmärta för någon som inte varit med om det. Men som med all annan smärta kan det vara tungt ibland. Jag är väldigt glad att jag har min fina mamma med mig här, det gör allt lite lättare.
Här kommer några bilder från gårdagen.
Lokalpatrioten i mig hoppade jämfota av glädje över att Polarbröd representerades på frukostbrickan.
Just nu befinner jag mig på patienthotellet, här blir jag kvar till runt 13 i morgon då hemresan påbörjas. Jag gruvar lite för att resa hem men samtidigt längtar jag efter att få komma hem. Bara vi får göra bort själva resan för jag vet av erfarenhet att det brukar vara tungt att resa i det här skicket..
Jag tänker på dig Hanna och skickar all styrka jag kan! ♡
Tack ❤️