EN MENTAL ANDNINGSPAUS

Jag har fått en del frågor om varför jag är så oaktiv här, sanningen är den att jag känner att jag behöver landa i allt som händer just nu. Det har varit några intensiva veckor sedan min operation och även om jag vill vara öppen och dela med mig så mycket jag bara orkar så behöver jag lite egentid. Jag behöver få smälta en massa saker tillsammans med min familj och jag behöver bearbeta en del innan jag känner mig stark nog att vara öppen med allt.

Mina hjärtan <3

Därför har jag valt att ladda energi och bara vara med mina nära och kära. Nu börjar jag dock känna att jag saknar mina stunder vid tangentbordet för hur det än är så hjälper bloggen mig att bearbeta allt. Varje gång jag pratar om mitt liv, varje gång jag skriver om det, varje gång jag svarar på en fråga (via mail, pm eller kommentarer), varje gång jag får berätta min historia så bearbetar jag allt från det förflutna och nuet. Det är bra för mig och jag mår bra av att dela med mig. Jag mår bra när jag känner att min historia och min kamp kan hjälpa någon annan. Det får mig att fortsätta kämpa och det gör mig starkare.

Platser likt dessa får mitt hjärta att slå volter av lycka. Energidepåerna laddas till max, jag älskar vatten och berg (jag borde åka till Norge!).

Det är så mycket annat som hänt också, saker som inte har med min förlossningsskada att göra. Något roligt som jag egentligen bara vill skrika ut i ren glädje och mer om det kommer längre fram 🙂