Idag fick jag upp den här bilden i mitt Facebook-flöde.
Bilden är tagen julen 2013 hos Adams farmor och farfar och då var hon ganska precis två år gammal. Hon hade fått en prinsessklänning från USA av Tant Elina och bodde mer eller mindre i den de första veckorna efter jul. Den finns fortfarande kvar i garderoben och ör fortfarande en favorit (även om den är i minsta laget).
Tänk så mycket som hänt sedan dess. Vilka framsteg hon gjort och hur hon utvecklats. Tiden går fort och jag ser på all utveckling med skräckblandad förtjusning. På ett sätt är det så roligt och häftigt att ta del av resan men på ett annat sätt inser jag att snart är hos stor och kanske inte vill hänga med mammsen och pappsen.. Jag hoppas att hon växer upp till en ödmjuk och självständig tjej som vågar gå sin egen väg. En tjej som hyser empati och medkänsla för sina medmänniskor, som sätter ner foten och vågar stå upp för sina åsikter. Jag blir så varm i hjärtat när jag tänker på allt vi fått vara med om och allt vi har framför oss. Garanterat många prövningar och säkert ett eller annat grått hårstrå men tänk så lyckligt lottade vi är som får vara med om att se vårt barn växa upp ❤️
Senaste kommentarer