Ja då var det ju den frågan… Vem är jag?!
Jag som skriver den här bloggen heter Hanna Öhman och är lite drygt 30 år gammal (ja snart 32 men vem räknar?) men åldern är ju bara en siffra 😉 Lever tillsammans med min man och vår snart 4-åriga dotter i ett litet samhälle några mil utanför Luleå (eller Piteå om man så hellre vill). Jobbar med hus och husbyggnationer, jag har alltså ett otroligt roligt och spännande arbete! Maken tävlar i skotercross så under vintern har vi fullt upp med jobb och tävlingar. Vi hinner dock inte följa på alla tävlingar men så ofta vi kan finns vi med och hejar som tokar 😉
När dottern föddes fick jag en förlossningsskada och det är väl egentligen på grund av den som jag nu känner att jag vill börja blogga. Kanske lite som terapi men även för att belysa den här frågan. Vi är många som skadas vid förlossningar och ämnet känns tyvärr väldigt tabu. Det är ju inte direkt som att man har gjort sig illa i handen… Det här är något privat som ofta känns obekvämt att dela med sig av.
Min skada har testat mitt psyke och humör många gånger, man pendlar helt enkelt mellan hopp och förtvivlan. Jag tycker däremot själv att jag är en positiv människa och det mesta har jag tagit med en klackspark. När jag tänker efter så har jag nog faktiskt tagit det här mycket bättre än vad jag kan förstå… Min vän Pernilla fick läsa en liten novell om hur det är att gå i mina skor, hon satt vid köksbordet och tårarna rullade… Jaaa, så är det nog egentligen men jag gillar att se det positiva:
- ETT, Det kunde ha varit värre!
- TVÅ, Det här är inget som dödar mig!
- TRE, Jag är otroligt glad att det är jag och inte dottern som är ”sjuk”!
- FYRA, Jag är stolt som faktiskt klarar av att jobba heltid, jag har en karriär och ett arbete som jag verkligen gillar!
- FEM, Vad spelar det för roll att tarmen är trasig, man kan ju ta bort den!
- SEX, Äh, att vara skinnflådd är väl inte hela världen?!
- SJU, Visst jag har jävligt ont ibland men det finns garanterat dom som har ännu ondare och smärtstillande vill jag inte leva på!
- ÅTTA, Tänk positivt, tankekraften är otroligt stark!
- NIO, Jag är en överlevare och detta ska jag klara!
Punkt NIO är även förklaringen till bloggens namn, invictus är det latinska namnet för oövervinnerlig/oslagbar och det tycker jag passar mig ganska bra.
Efter närmare fyra år och ca 16 operationer (kan vara någon mer eller mindre, börjar vara svårt att hålla räkningen) börjar det dra ihop sig till en stomioperation. Tanken är en tillfällig stomi på ca 6 månader men det återstår att se hur det blir med det… Förhoppningsvis får jag mer information om operationen i veckan och då ska jag dela med mig. Jag ska även iväg på samtal med kirurg och stomisköterska så det ska ni också få veta mer om längre fram.
/Hanna
Ja, å återigen sitter din vän Pernilla här å tårarna sprutar.. När man varit dig nära i alla dessa prövningar så gråter jag inte för att det är synd om dig (vilket jag självklart ändå tycker) utan jag gråter för att man ska inte behöva gå igenom allt detta å du gör det på ett så sjukt imponerande sätt som håller huvudet högt å fortsätter framåt då många andra dragit täcket över sig å inte orkat mer! Älskar dig vännen
Älskar dig <3