Att känna sin egen kropp
Efter operationen kändes allt ganska hoppfullt, kirurgen var positiv och jag vågade tillåta mig själv att fundera i banan:
TÄNK OM. Tänk om det här var sista operationen… Tänk om det lyckades.
Däremot har jag varit väldigt medveten om att inte släppa tankarna för långt eftersom jag är rädd att stora förhoppningar som grusas av ännu ett misslyckande ska skicka ner mig i avgrunden psykiskt.
Så kom då tisdagen
Smärtan är och var fortfarande förskräcklig men hanterbar. Jag var så glad igår för att jag hade lyckats med en liten utflykt, jag fick köpa mig nya täckbyxor. Det var gårdagens höjdpunkt.
Igår kväll vid ett toalettbesök hände det saker som gör att jag tror att operationen har misslyckats.. Exakt vad som hände får ni höra när jag har mer energi att berätta…
Har haft Uppsala i telefon och i morgon ska jag undersökas på Sunderbyn. Jag är inte säker, det kan fortfarande finnas en chans men jag väljer att ställa in mig på att det kanske inte gick hela vägen i mål den här gången heller. Då är jag mentalt förberedd på en bekräftelse.
Hellre vara förberedd på det värsta och få positiv information än att klänga fast vid tanken på att jag har fel och att allt är bra.
Varje misslyckat försök kommer vi ett steg närmare att lyckas!
Så fungerar jag
Direkt efter ”incidenten” gick jag tillbaka till sängen. Berättade för Adam vad som hade hänt och sedan gick jag in i ”katastroftänk”, för mig betyder inte det att jag bryter ihop. För mig betyder det att jag direkt började förbereda och planera:
Vad gör vi nu? Hur går vi vidare? Hur länge måste jag vänta till nästa lagningsförsök? Vem kontaktar jag först? Osv…
I morgon kanske jag får svar.
Du är en riktig kämpe och jag är djup imponerad hur du ändå håller humöret och hoppet uppe trots alla bakslag. Jag hade aldrig klarat att vara så stark som du är utan jag hade brytit ihop och grävt ner mig för längesedan.
Jag hoppas verkligen att det blir bra nu och att du får leva ett normalt och smärtfritt liv.
Hehe ja alltså, om jag hade vetat hur saker och ting skulle gå så hade jag nog grävt ner mig för fyra år sedan men då trodde jag ju att problemet skulle vara lätt att fixa! 😉
Åh lider med dig!! Hoppas hoppas att det ändå gått bättre än du tror eller att du får hjälp fort. Väntan är hemsk. Kram på dig!
Tack Även om hoppet är det sista som överger en så känns det som att jag ”måste” förvänta mig det värsta. Då skyddar jag mig själv och har redan börjat bearbeta skiten. Skulle det mot förmodan vara så att jag har fel så blir det istället en positiv överraskning Kram
Åh. Du är stark! Håller tummarna!
Tack Håll dom hårt kram
Hoppas att det inte är så illa som du befarar och att du inte ska behöva vänta på ännu en operation! ❤
ja det är svårt det här med tankar, jag hoppas ju självklart att jag har fel men samtidigt kan jag inte låta bli att ställa in mig på det värsta. Det blir lute så att man skyddar sig själv genom att påbörja bearbetningen på en gång.. Kram
Håller tummarna för dig! Hoppas att det ska bli bra!! Kram
Tack Kram