Hanna Öhman

Att förstå hur fort det kan bli dödligt allvar

Jag brukar alltid säga att det här som jag upplever och går igenom just nu, det är inget som kan döda mig. Tyvärr är inte det hela sanningen. Skadan i sig dödar inte men ibland blir saker och ting inte riktigt som man tänkt sig och komplikationer kan tillstöta. I början av 2015 åkte jag på en blodförgiftning och även om jag vet att det kan vara dödligt så har jag aldrig tidigare på riktigt reflekterat över hur farlig en blodförgiftning egentligen är. Får man inte behandling i tid kan detta faktiskt innebära att livet plötsligt tar slut.

Min kära vän P visade mig ett avsnitt med Sofias Änglar som sändes för inte fullt två veckor sedan (1 februari). I programmet fick man träffa Isabell som tappade sin man Anders i akut blodförgiftning sommaren 2015. Paret hade då precis fått sitt andra barn. De var på väg på en utflykt med barnen för att köpa glass när Anders plötsligt kände sig dålig och ville ha skjuts till sjukhuset. När de kom fram till akuten rusade han ut ur bilen och det var sista gången Isabell såg sin man vid liv. Allting gick så otroligt fort och dagen efter när hon skulle sätta sig i bilen för att åka hem, fick hon sätta sig ensam och kommer alltid att göra det hädanefter. Aldrig mer tillsammans med sin livskamrat Anders. Allt detta på grund av ett sår på fingret. Via såret kom bakterier in i blodet och för Anders fall innebar det att livet fick ett allt för hastigt slut. Vill du se programmet kan du göra det här –> Sofias Änglar <–

Tårarna forsar när jag ser programmet och för första gången slås jag av tankar som:

Vad hade hänt om jag inte redan befunnit mig på sjukhus när jag blev dålig? Hur nära var det för mig? Hur ska jag veta om det är på väg att hända igen? Kommer jag att ha lika tur om det blir en ”nästa gång”? Vad kan vi göra för att förhindra att det händer igen?

Jag har tyvärr inga bilder på mig själv från just den här tiden på sjukhuset där jag fick antibiotika intravenöst under en ganska lång period men jag kan lova att jag såg ut som sju svåra år. Det enda som fastnade på bild var maten som jag kämpade med att få i mig. Här på bilderna nedan syns en frukost samt en lunch som jag valt att kalla tre nyanser av höstslask 😉

Vad är blodförgiftning egentligen och hur vet man om man fått det?

En blodförgiftning innebär att bakterier kommit in i blodet och det är en ganska ovanlig men samtidigt allvarlig infektion. Förloppet går ofta väldigt fort och det kan som sagt vara livshotande. Vill du läsa mer om blodförgiftning kan du göra det här –> Blodförgiftning <–

Jag har fått lära mig att symtom för blodförgiftning kan vara att likna vid influensa så därför blir jag ofta lite nojig när jag får feber. Symtomen kommer ofta snabbt och kan vara saker såsom:

Slöhet och förvirring, frossa, hög feber, hjärtklappning och andnöd.

Jag själv tappade totalt fokus och fattade inte riktigt vad som hände. Jag kunde inte använda min mobiltelefon (försökte ringa men det kopplade inte hur jag skulle använda telefonen), jag kunde inte ställa mig upp och/eller gå. Jag hade hög feber och mådde fruktansvärt illa och kräktes.

Jag hade tur.

Jag befann mig redan på patienthotellet på Sunderbyn. Istället för att checka ut och åka hem lyftes jag upp på en bår och skjutsades i ilfart till akutmottagningen. Jag kan inte annat än tacka min lyckliga stjärna för att jag inte hunnit åka hem, för att jag fick hjälp på en gång och för att allt gick bra. Det här avsnittet av Sofias Änglar får mig att förstå att även om min skada inte dödar mig så kan jag absolut inte släppa på försiktigheten. För mig betyder det verkligen allt att vara observant och lyssna på kroppen.

Jag vill inte dö. Jag vill leva och se vår dotter (och förhoppningsvis något syskon i framtiden) växa upp, därför åker jag hellre in en gång för mycket på akuten än en för lite…