Det började med kramp i magen för att senare övergår till illamående. Det gick som en våg genom kroppen och gåshuden följde sedan samma väg.
Jag var förutseende och ställde fram en hink. Vid midnatt började det för Adam och 00:47 var det min tur. Nästan exakt två dygn från Selmas insjuknande… Jag har inte sovit alls utan fått springa med hinken i högsta hugg till dass säkert ett tjugotal gånger. Runt 8 var sista uppkastningen så nu hoppas jag att det börjar lugna ner sig. Hörs!
Senaste kommentarer