Header Image

Hanna Öhman

Jag heter Hanna Öhman, är förlossningsskadad sedan november 2011 och har 30 operationer i bagaget. Jag är sedan ett antal år tillbaka stomiopererad till följd av komplikationerna jag fick under min förlossning. Efter flera år av längtan ska vi nu äntligen snart få ett syskon till vår Selma ❤️ Jag är en av initiativtagarna till den rikstäckande föreningen Våga Vägra Förlossningsskador och försöker påverka och skapa opinion inom den svenska förlossningsvården. Här delar jag med mig av mitt liv och min vardag som förlossningsskadad, om kampen tillbaka till ett friskt och sunt liv, om mitt familjeliv tillsammans med maken Adam, dottern Selma och graviditeten med Lillebror i magen. Vill du komma i kontakt med mig når du mig via mail till [email protected]

ATT BERÄTTA ELLER HÅLLA TYST

Publicerad,

Nu är det nära! I morgon klockan 08:00 åker jag mot flygplatsen, sedan väntar en dag i Uppsala tillsammans med mamma. Vi ska checka in på patienthotellet och förhoppningsvis hinner vi med en sväng på stan. Shopping och god mat.

Denna bild är från maj -16, då skulle Akademiska göra sitt andra lagningsförsök.

preop

Adam stannar hemma med Selma. Hon blir väldigt orolig när jag är borta och därför känns det bäst att han stannar så hon får trygghet i att pappa är hemma och även får trygghet i att faktiskt bo hemma i sitt eget hus. Hon är så stor nu att hon förstår att något är på gång. Vi har valt att berätta att jag ska till doktorn i Uppsala och att det blir lite annorlunda när jag kommer hem igen. Hon minns hur det brukar vara, att jag inte får bära något, att jag har ont och att jag sover mycket.

Mitt lilla hjärtegull. Jag önskar så att du slapp oroa dig för mig ❤️

IMG_8883

Det är så svårt att veta om man ska säga något eller ej, om vi kanske borde låssas att jag ska på utbildning eller något sådant. Jag vet faktiskt inte vad som är bäst för henne. Att låta henne vara lyckligt ovetande eftersom hon blir orolig och ”mammasjuk” eller om det är lika bra att vara ärlig. Svår balansgång är det allt. Jag vet att hon har separationsångest sedan mina tidigare sjukhusbesök. Jag vill vara ärlig, jag vill att hon ska veta att jag blir borta några dagar (men att jag snart är hemma igen), att jag ska träffa doktorn och att jag kommer ha ont när jag kommer hem. Då blir det inte en chock för henne när jag väl är hemma igen.

Men, hur jag än vrider och vänder på allt kommer jag inte fram till vad som egentligen är rätt…

14 Kommentarer

  1. Hej,
    Med tanke på att hon börjar vara ganska stor nu, och förstår definitivt mer än ni tror, så kan det nog vara bra att vara ärlig med henne.
    Om hon vet att mormor är med och hjälper dig så kan hon ju ringa henne också om hon undrar hur du mår.
    Er lilla sockertopp är rätt klurig och smart, så jag tror inte hon går att lura!
    😉

  2. Håller tummarna för en lyckad op!!!

  3. Jag tycker ni gör rätt i att vara ärliga. Jag tror barn mår bäst av att veta sanningen, även om det kan vara jobbigt. Lycka till i Uppsala!

  4. Lycka till! Håller tummar och tår.
    Tror också på att vara (ganska) ärlig. Hon märker ju/känner ju ändå att det är något på gång. Och då är det bättre att bekräfta det och berätta, i lagom dos för hennes ålder, vad som ska hända. Men förstår att det inte är lätt ????

  5. God Bless !! Ber för dig att operationen skal lyckas ,att du ska få ett fullständigt helande ! Gud Välsigne dig !

  6. Håller tummarna hårt och önskar dig lycka till med op! Det är tufft att gå igenom och du har gjort det tidigare. Hoppas att du kan finna styrkan, om och när det behövs, och att det nu till sist blir bra!

  7. Jag tänker på dig Hanna, och håller verkligen tummarna att operationen går bra!!
    Många kramar från Martina

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *