Det här med att hantera motgångar är fasen inte alltid lätt och jag är betydligt bättre på att hantera mina egna medicinska motgångar än vad jag är på att hantera motgångar för min andra hälft när det gäller skotercross.
Att se den man älskar jobba hårt och spendera timmar i garaget med att justera och finslipa skotern, att se honom lägga ner otaliga timmar på träningsbanan och sedan se allt ta slut redan i startböjen på semifinalen. Det gör så jäkla ont i hjärtat…men: That’s racing.
Selma gav Adam en lyckopuss strax före lördagens kvalheat och farmor Eva lyckades fånga ögonblicket med mobilen ❤️
Som du förstår tog Arctic Cat Cup slut ganska omgående idag. I Adams semifinalheat var det en ordentlig startkrasch och Adam fastnade oturligt nog där i första böj. När han väl tog sig ut på banan hade de andra förarna hunnit närmare ett helt varv. Han fortsatte dock och kämpade på, lyckades köra upp sig till 9e plats men bara första 8 gick vidare till final. Surt! Å andra sidan får man komma ihåg att hälsan går i första hand och så länge han inte gjorde sig illa är jag glad.
Jag är så jäkla gråtmild, gråter när det går bra (glädjetårar alltså) men även när det som idag, inte alls går vägen. Man vill ju helt enkelt inte se den man älskar nedstämd och besviken. Jag försökte dock trösta honom med att han faktiskt körde riktigt bra när han väl tog sig iväg, kanske ingen stor tröst men man får ju försöka tänka positivt 🙂
Nu är det bara åka hem och ladda för nästa tävling, Stadioncross-SM, som går av stapeln under SM-veckan i Söderhamn.
Senaste kommentarer