Hanna Öhman

Börjar med att varna för lite otäcka bilder….

Jag fick en kommentar av en tjej som inte riktigt förstår syftet med min blogg då jag mest bara skriver om stomioperation hit och dit men inte så mycket om förlossningsskadan. Hon efterlyste även en förlossningsberättelse.

Min stomioperation är en följd av förlossningsskadan och därför, anser jag, att den i allra högsta grad är relevant. Dessutom handlar det mesta i mitt liv just nu om att förbereda mig mentalt inför denna operation och livet efter, med stomi.

Förlossningsskadan

För ungefär fyra år sedan föddes vår dotter. Sista delen av förlossningen, själva utdrivningsfasen, gick otroligt fort. Det tog bara några få minuter och jag fick då en så kallad Sfinkterruptur. Jag hade aldrig hört talas om den här typen av skada och förstod inte alls vad det var eller innebar. Sfinkterruptur innebär att man spricker hela vägen från slidan genom mellangården till ändtarmen (finns några olika steg och jag fick en total, dvs grad 4).

Första 2-3 veckorna hade jag ont i underlivet, men det har väl alla som genomgått en vaginal förlossning! Efter några veckor förstod jag dock att det inte stod rätt till och efter många om och men upptäcktes att jag hade ett hål en bit upp i tarmen. Sprickan som jag ådrog mig vid förlossningen hade inte läkt ihop inne i själva tarmen men utanpå, runt mellangården, hade jag läkt fint.

När detta uppdagades blev det akut operation. Ett hål i tarmen innebär att det läker en massa ”gegga” (tarmslem, var, avföring..) och all vätska fångades i kroppen och kunde inte ta sig ut. Detta kan leda till kraftiga infektioner (blodförgiftning till exempel) och därför har jag ”dräneringshål” så att vätskan tar sig ut ur kroppen, ett dräneringshål ser ut ungefär som ett litet borrhål. 16 nedsövningar har det blivit under dessa fyra år. De första åren hade jag ETT dräneringshål men nu har jag TVÅ och jag är alltså som du förstår, inte alls i närheten av att vara ”lagad”.

Bilden nedan har jag visat tidigare, det är mitt ”plåster” som fångar upp all gegga som kommer genom dräneringshålen. Att få ett plåster modell 10×10 cm att sitta bra i underlivet är inte det lättaste!

Dessutom innebär den här sfinkterrupturen att jag inte kan hålla tätt, blir jag bajsnödig har jag några minuter på mig att ta mig till toaletten innan det kommer i brallan. Enkelt kan man säga att även själva ringmuskeln är skadad och därav har jag svårt att hålla tätt. Detta gäller inte bara avföring utan även gaser och gaserna läker dessutom genom de två dräneringshålen så ibland pruttar jag trestämmigt (genom alla tre hål).

Stomioperationen görs för att avlasta tarmen, eventuellt lyckas specialister i Uppsala laga min tarm och då kommer stomin att läggas ner igen.

Jag blir än idag lite nedstämd över bristen på information jag fick alldeles i början och så snart jag har möjlighet (kanske ikväll) ska jag visa det lilla häftet jag fick med mig hem från BB om sfinkterrupturer.

Bilderna på sfinkterrupturer i detta inlägg hittar du HÄR och HÄR.

Follow my blog with Bloglovin