Hanna Öhman

Det känns ganska skönt att vi ska åka hem i morgon. Smärtan i höger skinka blir bara värre och jag tycker mig både känna och se att det är en abcess (böld) på gång.

Igår eftermiddag under vår shoppingtur hade jag så fruktansvärt ont. Det går inte förklara hur mycket energi det går för att försöka orka vara med på våra utflykter och tyvärr är ju detta inget som syns så jag är så orolig att folk inte ska ha förståelse. Jag kämpar på och försöker hålla mig positiv och försöker göra saker men det tar så oerhört mycket energi att det nästan känns överväldigande.

När vi satt på restaurang för att inta en god italiensk pizza kunde jag inte hålla skenet uppe längre, Adam såg direkt att jag hade ont. Det kommer liksom till en gräns när det inte längre går att bita ihop. Ändtarmen började krampa, vilket den ofta gör när jag varit för mycket i farten. Jag rusade mot toaletten men var inte säker på att jag skulle ta mig fram, kände mig vimmelkantig och svimfärdig av smärtan. Men jag tog mig dit som tur var. Satt där med byxorna vid fotknölarna och lät tårarna strömma. Lite frustrerande att det enda som hjälper är att sitta på toaletten, speciellt med tanke på det faktum att jag är stomiopererad…

När vi kom tillbaka till villan kände jag ett behov av att ”undersöka” de nedre regionerna men jag hade ingen spegel så jag fick använda mobilkameran till att ta bilder. Hålet som gått upp är ganska stort och det kommer mycket ”gegga” därifrån och dessutom luktar det ungefär som att jag håller på ruttna upp. Jag tycker att jag på bilderna kan se en antydan till böld och när jag trycker lite försiktigt  just där tycker jag mig känna att det är hårt och svullet.

Det blir bra att komma hem till Sverige så känns det lite lättare och tryggare att få vård ❤️