Jag vet, det är inte speciellt flärdfullt att diskutera kiss och bajs men nu gör jag det ändå 🙂
Bild från Google.
Alla har väl någon gång (ofta) varit bajsnödig, utom möjligtvis dem som pruttar glitter och bajsar hallontårta, haha.
Kiss och bajs är lite halvtabu att prata om. Sällan hör man någon som berättar att nu ska jag gå på dass och skita! Nej, istället tassar man iväg och hoppas att ingen ska höra och att ingen ska vänta utanför toaletten och vilja använda den direkt efter man ”puffat färdigt”. Mardrömmen är när toaletten är placerad så att det alltid finns folk i närheten, gah!
Jag vet i allra högsta grad hur det är med krishantering inför toabesök. Innan min stomi hade jag problem att hålla tätt, det vill säga att om jag inte hade en toa inom räckhåll så bajsade jag ner mig. Jag fick nypa ihop skinkorna och springa mot toaletten. Det såg inte klokt ut men det var nödvändigt för gjorde jag inte så, då hamnade dyngan i trosorna. Väl på toa fick jag svettningar, illamående och frossa. En av mina stora fasor var ljudet. Att försöka ljuddämpa när man inte kan hålla emot, det är en stor utmaning kan jag lova!
Något som är häftigt nu när jag har stomi är att jag fortfarande ofta känner när jag blir bajsnödig! Hur skumt är inte det egentligen?!
Kiss och bajs är verkligen något helt naturligt och alla gör vi det. Kronprinsessan, Avicii, du och jag. Att något så naturligt som verkligen alla gör (även om skiten landar på olika ställen som toastolen eller stomipåsen) kan kännas så onaturligt och ibland skamfyllt att prata om, undra varför. Vad tror du?
Filmen hittad via Google
Jag har haft en del problem med att bajsa efter min sfinkterruptur (opererats ett par ggr för att laga det ena och andra dessutom). Tyckte det var så himla jobbigt att behöva gå på jobbet. Jag insåg efter snack med min kurator att en stor anledning till att det var jobbigt var att jag var rädd att bli påkommen. Vi kvinnor bajsar ju liksom inte 😉 Jag behöver dessutom mer tid än de flesta och verkligen kunna slappna av, annars går det inte bra alls. Därför har jag börjat göra tvärtom, jag hymlar inte med vad jag ska göra. Vi är ett företag med lite omogen stämning så det funkar faltiskt. Jag har tom nån gång stått och pratat med ett par chefer och sagt ”nu har jag inte tid med er, jag måste gå och bajsa!”. Detta har gjort att pinsamhetsfaktorn i det hela minskat och jag kan koncentrera mig mer på uppgiften 😛
Jag har burit på exakt samma rädsla och det är verkligen inte kul! Så härligt att höra att du vågar vara så öppen, starkt jobbat av dig! Önskar så att fler hade modet men tyvärr är det ju lite så att vi kvinnor inte skiter eller fiser 😉 vill du berätta mer om hur du tacklat det så får du gärna gästblogga (går bra att vara anonym) 🙂 kram ❤️
Heeeeej!
Jag kan inte fatta att jag hitta dig här! Jag följer Gabriellas blogg sen läääänge och såg att du kommenterat och blev sugen på att kika in och då ser jag att det är DU!!
Vi var på samma hotell på Cypern och vi fick ställa in våran väska på erat rum sista dagen ???? Kommer du ihåg?
Asså åh så himla kul att du har en blogg den ska jag följa!
Kram på dig och hoppas allt är bra med Selma!
Men hej! Så himla häftigt, vad är oddsen att du ska hitta mig såhär?! 🙂
Med Selma är allt toppen, lika bestämd på hemmaplan som på semester! Hahaha 😉