För ett tag sedan fyllde bloggen faktiskt ett år.
Det är sjukt så fort tiden går. Jag kommer aldrig att glömma hur försiktig jag var i början av min ”blogg-karriär” med att inte skriva ut mitt namn så att bloggen inte skulle kunna kopplas direkt till mig om till exempel någon av mina kunder googlade mitt namn. Jag var nog rädd att få någon slags stämpel som så öppet delar med mig om så intima detaljer som min förlossningsskada faktiskt innebär. Det dröjde dock inte länge förrän jag vågade gå ut med namn i bloggen och idag tänker jag inte ens på det faktum att jag lämnar ut mig så öppet på nätet. Det har blivit en naturlig del i allt arbete jag lägger ner för att hjälpa andra kvinnor i liknande situation.
Den första headern som levt kvar i ett helt år, med andra ord var det verkligen på tiden att byta ut den!
Första inlägget.
När jag tittar tillbaka på de första inläggen och första tiden med bloggen ser jag att jag utvecklats ganska mycket men det hör väl till antar jag. Det absolut första inlägget på denna blogg skrevs i oktober 2015 och du kan läsa det HÄR. Ett annat tidigt inlägg handlade om vad jag skulle kalla min stomi, den fanns en tid när jag pendlade mellan Märta och Doris men Märta gick till slut segrande ur striden.
Statistik och unika besökare.
Vad gäller statistik så pendlar jag ganska mycket, vissa dagar har jag långt över 1000 unika läsare och andra dagar ligger siffran på kanske 400. Det är väldigt mycket beroende på hur ofta jag uppdaterar men framförallt vad jag skriver om. Vissa perioder blir det mycket om min skada, andra gånger snöar jag in på stomi och däremellan blir det helt enkelt mycket familjeliv.
Finns det något speciellt just du vill läsa mer om?
Ja det är ju det där, ”ska jag komma ut ur garderoben eller inte”, haha.
Jag startade min blogg (första gången) runt 2009. Då skrev jag ganska så öppet, eller lite lagom, dock handlade den främst om bloggdesign och liknande. Sedan lades bloggen ned (men fanns kvar).
Fem år senare (för drygt ett halvårsedan) bestämde jag mig för att blogga igen. Jag var gravid och hade det ganska tufft och jag kände att jag kunde skriva av mig/hitta andra gravida mammor att läsa om/lära känna. Jag var först lite anonym, eller i alla fall vad gäller familjen, fast så tänkte jag ”ä skit samma”. Det är den här jag är.
Hihi ja det är ju lite så 🙂
I och med att det blir väldigt privat när man diskuterar underlivet så krävdes det en hel del fundering innan jag vågade ”komma ut”, det är därför bloggadressen är invictus (tänkte att det inte skulle gå att spåra direkt till mig, haha).
Bloggvärlden är fantastisk på det sättet att det är lätt att hitta andra som går igenom liknande saker som man själv går igenom och dessutom finns det så mycket kärlek! Jag har dock varit ganska förskonad från ”näthat” och elaka kommentarer men får jag något sådant (som är i saftigaste laget) då publicerar jag inte den kommentaren. har fått en del halvt otrevliga saker men då har jag än så länge valt att bemöta det men saklighet.. Det är en balansgång det där och jag vill gärna hålla min blogg positiv.