Hej Hanna! Kanske för sent men jag frågar också ändå. Anmälde du nånsin att du blev felbehandlad vid förlossningen? Tänkte främst på att du inte blev sydd på operation, men även att de inte verkade hålla något handgrepp om jag förstått rätt? Jag bor också i Norrbotten och tycker att man hört ganska länge hur de jobbar mot dessa skador speciellt i Sunderbyn, bäst i Sverige osv. Svårt att förstå hur det kunde gå så fruktansvärt illa för dig med tanke på det. Har du någon uppfattning hur det ser ut idag? Om det blivit bättre med dessa grejer i Sunderbyn menar jag.
Tack för en bra blogg! Kram Emma
Hej Emma!
Jag har anmält till LÖF (Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag) som är en patientförsäkring men däremot har jag inte gjort någon anmälan till IVO (Inspektionen för vård och omsorg). Anledningen till att jag inte gjort någon anmälan till IVO eller liknande för felbehandling har att göra med tiden.
Där i början av min sjukdomshistoria hade jag fullt upp med att försöka klara av vardagen och vara en så bra mamma som möjligt. När jag väl fick information och förstod att det här var något som jag borde anmäla hade tyvärr tidsgränsen passerats så de skulle inte göra något med en anmälan från mig 🙁
Däremot kunde jag fortfarande anmäla till LÖF så detta jag gjorde.
I anmälan till LÖF har jag bland annat tagit upp det här med att man valde att inte klippa, jag har tagit upp bristen på perinealskydd och även det faktum att jag syddes i förlossningssängen. Brevet är långt och det finns betydligt fler punkter i anmälan men precis det här du säger har jag tagit upp.
Själv önskar jag att det fanns mer jag kunde göra för att det inte ska hända fler gånger och om jag bara hade haft mer info så skulle jag ha gjort en anmälan om vården från första början. Ja, jag har faktiskt ångest just för att jag aldrig anmälde men kanske kan min historia inspirera andra och kanske kan jag hjälpa någon annan att ta steget och faktiskt anmäla.
Hur det än är så måste ”skiten” fram i ljuset och belysas så att vården faktiskt får en chans att lära av sina misstag och bli bättre.
Jag vågar inte uttala mig alls om hur det ser ut i dagsläget på Sunderby Sjukhus där jag fick min skada.
Drömmen
Jag drömmer om att kunna hjälpa förlossningsskadade kvinnor. Jag drömmer om att ingå i ett ”förlossningsskadecentrum” eller ”förlossningsskade-team” som finns med i bakgrunden och kommer in och stöttar, informerar och bistår med nyttig information och vägledning (som jag vet behövs). Jag hade själv uppskattat en sådan kontakt enormt mycket!
Just själva informationen runt en förlossningsskada tror jag kan bli mycket bättre och jag är så besviken på den knapphändiga information jag själv fick. Kanske hade mitt liv sett annorlunda ut idag om andra beslut hade fattats i förlossningsrummet men jag kan inte heller släppa tanken på att livet kanske hade kunnat se annorlunda ut om jag bara fått mer information om min skada.
Att sprida kunskap känns som en otroligt viktig uppgift som jag tar på största allvar och jag hoppas att jag kan informera och hjälpa andra utan att samtidigt skrämma slag på gravida kvinnor. Kunskap är makt!
KRAM
Hej! Tack för en bra och inspirerande blogg. Jag undrar om du i efterhand har pratat med läkarna och barnmorskorna som var ansvarig för din förlossning om varför de gjorde som de gjorde? I ditt fall alldeles galet och om de isåfall tog på sig något ansvar? Har själv nyligen fått mitt andra barn och på grund av komplikationer vid min första förlossning där mitt barn var nära att dö gick jag på regelbundna kontroller på specialistmödravården och gjorde en förlossningsplan som dessvärre inte följdes när det väl var dags. Som tur var föddes mitt barn friskt men jag känner att jag har tappat förtroendet för vården vilket hos mig tidigare visades vara alltför starkt.
Hej! Jag har nu ganska nyligt fått frågan om jag vill ha ett samtal med dem som var med men jag har inte känt mig nog stark för det… Det känns som att ett sådant samtal skulle riva upp så många känslor för mig, plus att det är så länge sedan så dom kommer garanterat inte ihåg mig (och ska dom gå på vad som står i journalen så har dom inte mycket kött på benen för där står i princip ingenting mer än att jag fått en sfinkterruptur)… Jag vet att jag borde genomföra ett sådant samtal, både för min egen skull men även för deras skull men jag har inte ork till det utan jag fokuserar på att bli frisk istället <3
Oh nej! Vad hände under den första förlossningen? Jag tycker ju på ett sätt att jag är lyckligt lottad eftersom Selma aldrig skadades eller påverkades! Då tar jag alla dagar ett trasigt underliv så länge barnet får vara friskt. Skönt att höra att du fick regeölbundna kontroller och förlossningsplan men tråkigt att höra att den inte följdes ;(
Kram