EN JÄVLIGT ÖM PUNKT
Jag pratar ofta med andra kvinnor om förlossningsskador och kanske framförallt om just sfinkterrupturer. Det kan vara kvinnor jag känner, likväl som kvinnor jag inte känner. Det är nog ganska lätt att sträcka ut en hand till mig om just detta och jag tror att man gärna vänder sig till mig eftersom jag är så öppen med allt jag själv går igenom.
Det här med förlossningsskador är något som väcker många tankar och känslor. Både för kvinnor som drabbats men även för kvinnor som är gravida eller som kanske planerar barn i framtiden. Dessutom ska vi inte glömma männen som lever tillsammans med förlossningsskadade kvinnor, de har förmodligen också en massa funderingar och känslor! Mycket kan hända och jag upplever att fler och fler börjar visa intresse för att få höra mer, veta mer om saker som kan inträffa. Man kanske inte längre accepterar svar som:
Det är inget man behöver fundera på eftersom det är såååå ovanligt att något händer/går fel!
Nej, det händer långt ifrån alla men, det är heller inte omöjligt att det faktiskt händer… 300.000 kvinnor lever med avföringsinkontinens till följd av förlossningskomplikationer (läs mer HÄR). Det KAN hända och det är inte dumt att vara välinformerad.
Under våren 2016 medverkade jag i Malou Efter Tio där jag bland annat pratade om avföringsinkontinens.
När jag träffar kvinnor och pratar om förlossningsskador så kommer vi väldigt ofta in på VARFÖR mödravården verkar så avogt inställd till information om förlossningsskador. Jag pratade med en kvinna som berättade att förlossningsskador kommit upp under ett samtal på hennes föräldrautbildning men att svaret de fått var att det händer så sällan att det är ingen idé att prata om, det ska vara höjden av otur om man skulle drabbas av något.
Det här tycker jag är en jävligt öm punkt och den inställningen borde ses över och förändras.
Jag menar inte att man ska skrämma upp kvinnor men jag menar att man kan nämna komplikationer men kanske framförallt prata om vad som är normalt, vad man kan vänta sig efter en förlossning och vad som inte är normalt. Vart man ska vända sig om man upplever att något är galet och att man inte ska shame:a eller tabubelägga skador. Man borde istället lyfta kvinnokroppen och allt det här med att det inte är kvinnans fel OM något skulle hända under förlossning.
Det är orimligt att det ges så lite information om förlossningsskador och vad som kan ske. När jag ifrågasatte den snåla informationen som ges från MVC sa min bm att man inte vill stressa upp och oroa för många i onödan. Jag tycker det är orimligt att ge kvinnor så undermålig information år 201X. Det är svårt att ta genomtänkta beslut när information mörkas. Det fanns tex gott om information om alla risker med kejsarsnitt men inte en liten rad om risker med instrumentella förlossningar. Förstår att man inte kan skriva om ALLT men en viss balans borde finnas
Jag håller fullkomligt med! Man är så rädd att skrämmas att man istället duckar för frågor 🙁
Instrumentella förlossningar är en riskfaktor men tyvärr inträffar 2/3 av skadorna (gr3 o 4) på spontana barnmorskeförlossningar. Så det räcker inte att informera om riskerna v/sugklocka t.ex.
Nej det gör det ju inte men man tycker även att de ska kunna svara på frågor från föräldrar under exempelvis föräldrautbildningar!
Jag tror dessvärre inte att det har med oro att göra, det handlar om kostnader. Man vill få alla kvinnor att föda vaginalt och ”normalt” för att det helt enkelt kostar mer. Hade man gått ut med den infon son är sanningen gällande förlossningsskador hade kanske fler valt planerat snitt? Och hjälp det hade ju kostat mer pengar! Tyvärr satsas det inte på kvinnor i denna fråga utan kostnaden. Man pratar alltid risker, går på kvinnan i obehagliga övertalningssessioner kring ett planerat snitt men att låta bli att prata risker kring vaginala förlossningar låter man bli. Hanna, sluta ALDRIG med det du gör. Det du har gått igenom ska INGEN behöva göra, tack för att du gör det du gör<3 Håller tummar och tår för ett syskon till Selma och att det blir en fin upplevelse på alla sätt. Kram Evelina
Tack 🙂 ja det kan mycket väl vara kostnaderna. Det finns ju dock risker med snitt också men jag personligen upplever att vården har lättare för att informera om dessa risker. Kanske är det en blandning av både ekonomi men jag kan inte riktigt släppa tankarna på att det nog även sitter i att man inte vill skrämma upp kvinnor. Jag vet inte men det är förbaskat tragiskt att man inte ska få reda på all fakta vare dig det beror på kostnader eller rädsla för att skapa förlossningsrädsla…
En blir ju förbannad. Jag fick ungefär lika mycket information om framfall av min mormor som fött barn för ca 65 år ssedan som av vården. Och allt handlade om att inte lyfta tungt (mormor) och att se till att göra sina knip (vården). Dvs det är ditt eget fel/ansvar om du råkar ut för något eftersom du antingen lyft för tungt eller inte ansträngt dig tillräckligt med dina knip. På efterkontrollen tyckte bm att jag skulle knipa mer. Inte ett ord om att det dåliga knipet kunde bero på en muskelskada som jag inte själv rår över. Obegripligt att inte varje kvinna blir ordentligt undersökt och erbjuden behandling och rehabilitering om det behövs. Den som orkar ifrågasätta vården och tro på sina egna besvär kan kämpa sig till hjälp. Bristen på information känns som ett överförmynderi där man tror att vuxna kvinnor inte kan hantera information, ett mkt gammeldags överförmynderi samt förmodligen också stor okunskap inom vården.
Ja lite då känns det faktiskt, du satte ord på mina tankar! Spot on!