Header Image

Hanna Öhman

Jag heter Hanna Öhman, är förlossningsskadad sedan november 2011 och har 30 operationer i bagaget. Jag är sedan ett antal år tillbaka stomiopererad till följd av komplikationerna jag fick under min förlossning. Efter flera år av längtan ska vi nu äntligen snart få ett syskon till vår Selma ❤️ Jag är en av initiativtagarna till den rikstäckande föreningen Våga Vägra Förlossningsskador och försöker påverka och skapa opinion inom den svenska förlossningsvården. Här delar jag med mig av mitt liv och min vardag som förlossningsskadad, om kampen tillbaka till ett friskt och sunt liv, om mitt familjeliv tillsammans med maken Adam, dottern Selma och graviditeten med Lillebror i magen. Vill du komma i kontakt med mig når du mig via mail till [email protected]

ETT ÄRLIGT INLÄGG OM KROPP & SJÄL

Publicerad,

Såhär mår jag just nu.

Idag är en mindre bra dag. Du vet en sådan dag när man känner att man borde ha stannat kvar i sängen. Inte för att det hänt några olyckor eller för att jag haft otur utan snarare för att kroppen inte alls känns i form eller balans idag. Jag är så trött och slut på alla plan men kanske framförallt mentalt.

Ögonen svider, huvudet bankar och hela kroppen skriker.

Framtiden.

Jag har funderat mycket på framtiden idag. Snart börjar det vara dags för Sunderby Sjukhus att undersöka mig och konstatera om mina misstankar stämmer. Jag är 99,9% säker på att det gått åt fanders men hoppet lever så klart fram tills dess att läkaren undersökt och kan komma med ren och skär fakta. På ett sätt har jag redan hunnit gå vidare i tanken. Jag har bestämt att om läget är som jag tror så måste jag få en paus, ett andrum. Få tillbaka mina dränage och sedan ”komma tillbaka” till livet. Lägga allt vad operationer heter på hyllan för en stund och försöka leva ett så normalt liv som möjligt.

Å andra sidan. Det är inte normalt med dränage och läckage men för mig är det vardag. Man vänjer sig snabbt vid nya situationer och hips vips så känns det inte så märkvärdigt att tejpa underlivet för att klara av en liten promenad. Eller att knappt kunna röra på sig för att man är skinnflådd hela vägen från Ystad till Haparanda. Eller att ha stora uppskurna sår i mellangården.

Nåja nu är det snart kväll så jag får sussa kudden och samla energi till morgondagen som jag hoppas blir en bättre dag. Nu ska jag krypa ner under en filt i soffan och se en Tingeling-film med Selmisen. Ute regnar det så lite filmmys passar ypperligt 🙂

tingeling

Bilden lånad från google

KRAM

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *