Jippiiii! Jag känner mig så otroligt glad och peppad just nu, för vet du vad jag gjort?!
Jo, jag har äntligen fått tummen ur och gjort ett första utkast till manus inför min föreläsning! Än så länge är det bara råmaterial och jag behöver bearbeta det en hel del men själva grunden, det största arbetet, är nu gjort.
Det här är något som jag haft på min to-do-list väldigt länge men som jag dragit mig för att göra. Egentligen vet jag inte varför men jag har helt enkelt inte fått det till att bli. Nu när jag var hemma med sjuk Selma bestämde jag mig för att ta tag i saken. I måndags blev det några timmar och igår blev det en väldig massa timmar. Allt mynnade ut i ett oredigerat manus som nu är klart för bearbetning. Jag behöver gå igenom och kanske ändra ordning på vissa saker. Det blir fort lite rörigt och ”hoppande fram och tillbaka” när man skriver och sätter ihop de olika delarna så därför behöver jag gå igenom allt och liksom sy ihop det hela så det makes sense och så att det blir lättare för den som lyssnar att hänga med.
Drygt tre månader till första föreläsningen och nu ska jag bara försöka få ihop ett klart manus så snart som möjligt, spännande!
Att berätta min historia muntligt för någon, att göra det framför en kamera eller att berätta såhär vid ett tangentbord, det är inga problem. Jag är van och jag har gjort detta i flera års tid. MEN att stå inför okända människor (jag vet inte hur många) och inför ett dem berätta om några av de tuffaste stunderna i mitt liv. DET blir en prövning!
Senaste kommentarer