Idag kom reportaget i NSD och även om jag fått tillfälle att läsa igenom texten så känns det såklart annorlunda när man hittar sig själv mitt i tidningen. Det blev ett stort reportage på inte mindre än tre sidor.
Döm om min förvåning när jag dessutom pryder förstasidan!
Vet inte varför men det är då förbannnat hjärtskärande att läsa om mig själv. Det går bra att berätta och prata om allt men när jag läser hur någon annan satt ord på det jag går igenom, då brister det för mig. Jag blir så ledsen och tycker så jäkla synd om kvinnan jag läser om. Jag börjar må illa när jag tänker att jag är så inne i allt jag går igenom att jag egentligen aldrig reagerar på hur ”onormalt” det egentligen är. När jag läser texter som andra skriver om mig förstår jag att det inte ska vara såhär, att jag är så van och att allt därför blivit normalt och vardag för mig. Men, det är INTE normalt och ingen kvinna borde behöva ha det som jag har det ❤️
Länk till reportaget hittar du HÄR.
*Bild nedan lånad från NSD’s facebooksida.
Styrka, kärlek och hopp till dig❤
Hoppas att du äntligen får den hjälp som du behöver????????
Tack <3
Hej Hanna
Jag har följt din blogg av och till och du gör ett superbra arbete med att belysa förlossningsskador! Som du säger är de väldigt tabu och till en början kändes de som om jag var den enda i hela världen. Med tiden har jag förstått hur vanligt de är då fler och fler i min närhet har besvär och som pratat om de.
Lite tack vare dig och hur du har synliggjort problematiken så har jag tagit tag i mina egna problem. Det har tagit tid eftersom jag ändå har tyckt att de funkar i vardagen. Men nu vill jag ha mer än att de ”funkar”.
Jag hoppas att det blir en resa till Norge för dig och önskar dig lycka till! Fortsätt med ditt bra arbete!
//A
Hej! Tack så mycket för att du delar med dig, jag blir så glad när jag får höra att jag kan hjälpa andra genom att berätta min historia och belysa frågan <3 Jag tycker absolut att du gör rätt, vi ska inte "nöja oss" när det faktiskt går att få hjälp! Lycka till och berätta gärna hur det går! 🙂 Kram