Hanna Öhman

Just nu känner jag mig väldigt upprörd.

Ledsen, förtvivlad och förbannad. Jag blir så fruktansvärt frustrerad, vansinnig och känner mig som en rytande lejonhona redo att gå till motattack!

Det handlar alltså om en debattartikel som Göteborgs-Posten publicerat om vårdens skicklighet att reparera förlossningsskador. Debattören skriver bland annat:

”…För mig är det viktigt att nyansera bilden så att kvinnor inte ska behöva vara oroliga i onödan och att deras beslut ska bygga på fakta. När media lyfter den här problematiken uppfattar jag det som att man ibland vill hitta en syndabock och att det sällan kommer fram att sjukvården faktiskt aldrig har varit så skickliga på att reparera den här typen av skador som vi är i dag.

Det viktigaste måste ju vara att kvinnor som drabbats kan bli hjälpta och känna att de får tillbaka ett helt normalt underliv. Även vi barnmorskor diskuterar på allvar hur vi kan hjälpa kvinnor att inte drabbas av dessa skador…”

Förlossningsskador har länge varit förknippade med skam och tabu. Många kvinnor har inte ens vågat söka hjälp för sina skador utan levt med dessa i många många år. Andra vågar inte berätta för sina närmaste om detta skamfyllda problem. Många är det också som efter långa funderingar äntligen vågar söka hjälp men möts då av negligering och uppmaningar om att åka hem och träna knipövningar. Åratal senare kan det, via ”rätt” läkare, upptäckas att kvinnans muskler är av och att det alltså är helt OMÖJLIGT att träna knip! Tysta oss inte nu när så många vågat öppna sig och vi faktiskt börjar få förändringar att hända! 

Vi har aldrig varit ute efter att skrämma förstföderskor, att skapa panik och rädsla. Det har ALDRIG varit ett mål. Vi vill krossa tabun och sprida kunskap. Saker KAN hända under förlossningen och ju bättre informerad kvinnan är desto större chans att hon kan känna sig trygg.

KUNSKAP ÄR MAKT och TILLSAMMANS är vi starka. Tillsammans kan vi förändra och förbättra svensk förlossningsvård och snälla, stå inte ivägen för oss utan låt oss förbättra för framtidens föderskor. Sopa inte våra problem under mattan på detta sätt, det är i mina ögon vidrigt!

Debattartikeln kan du läsa HÄR.

Nätverket Våga Vägra Förlossningsskador bemöter artikeln såhär:

Ja Gudrun. På vissa områden i Sverige finns kompetens och möjlighet att reparera förlossningsskador. Det är dock inte så självklart att nås av den hjälpen trots att man söker vård. Självklart strävar personal inom förlossningsvården till att kvinnors skador ska minimeras. MEN. Verkligheten du beskriver är en utopi. Annars skulle vi på Våga Vägra förlossningsskador inte ha förtvivlade kvinnor som kontaktar oss och inte heller FB gruppen Förlossningssskadad? Du är inte ensam?” och på våra privata mail, telefon och bloggar.

Kvinnor som sytts i förlossningssängen med undermålig belysning. Utdrivningsskeden där barnmorskan stressat springer mellan födande. Krystvärkar utan mellanrum pga felaktigt värkstimulerande. Hemskickade förstföderskor som föder i bilen. Kvinnor som nekas komma in på BB. För kvinnor som söker hjälp och förvägras hjälp är kompetensluckorna stora.

Det är mycket möjligt att man aldrig tidigare varit så duktig på att reparera skadorna som man är idag inom vården. Men det kommer långt ifrån alla förlossningsskadade till gagn. Empatiskt bemötande och skickliga barnmorskor och kirurger går inte alltid hand i hand och finns inte alltid tillgängliga då kvinnor som går sönder, eller söker specialiserad eftervård kontaktar vården. Nationella riktlinjer har inte funnits och tack vare skadade kvinnors berättelser, forskning och vårt engagemang i frågan kommer nu sådana att se dagens ljus i höst. Vi är många som aldrig ens fått en vettig diagnos. och än mindre korrekt behandling. Där man inte ens skrivit in i journalen att kvinnan skadats, vilket omöjliggör kvalitetsutvecklingsarbete genom att försvåra IVOs och LÖFs arbete. Vi har även kvinnor som fått rätt diagnos, och behandling, men vi är ändå rörande överens om att mer kunskap behövs och att det inte finns någon Quick fix.

Syndabocken i detta fall har alltför länge varit den födande kvinnan. Skulden och skammen kommer av högt ställda förväntningar på sig själv, underbyggda underblåsta av vårdpersonal och omgivning. Föräldrautbildningarna idag tar inte upp denna problematik innan förlossning” för att inte skrämma kvinnan från att föda”. Och möts inte sällan upp av en tråkig attityd på eftervården där kvinnan beskylls för att inte knipa tillräckligt, inte träna bäckenbotten tillräckligt och äta för dålig mat då hemorrojderna buktar och underlivet känns tungt och skumt. När i själva verket muskler är avslitna, fistelgångar har bildats, rectocele har uppstått eller nerver skadats.

Det är dags att börja lyssna på kvinnornas egna berättelser och upplevelser och dags att sluta jamsa och tysta ner vad som kan hända och händer under en förlossning. Berätta om smärtan och komplikationer som kan uppstå, Kommunicera och hitta strategier redan innan, lär kvinnor och deras partner att härda ut, men LYSSNA när kvinnan säger stopp. Lär även kvinnan och hennes partner att själva undersöka och vara uppmärksam på eventuella skador istället för att negligera och tysta ner kvinnor som kommer tillbaka och söker hjälp. Och skapa en trygg miljö både för den arbetande barnmorskan och den födande kvinnan utan stress. Där kvinnan blir mottagen och omhuldad och skyddad under hela förlossningsupplevelsen, istället för att som idag, i många fall motas i dörren och skickas hem pga personalbrist, och så snabbt som möjligt kliva upp från britsen och åka hem på tidig hemgång, oavsett hur kvinnan känner sig. Det är dags att börja värna om kvinnors hälsa inte bara lappa skador. // Våga Vägra Förlossningsskador

Vad tycker du? <3