Hanna Öhman

JAG KAN INTE ANDAS

Jag är nästan lite rädd för mig själv för tillfället…

Jag känner inte alls igen mig och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den situationen. Ända sedan jag läste brevet från Löf (landstingens ömsesidiga försäkringsbolag) har jag mått skit. Jag kan inte förmå mig att känna glädje och tror att jag till och med har varit nära någon typ av panikångestattack.

Att omge mig med människor som får mig att må bra är precis vad jag behöver just nu. Laddar upp med en massa energi och kärlek, här med lilla vackra Alice <3

IMG_7660 (2)

Den här situationen med dessa känslor är helt ny för mig. Visst, jag har dippar när jag blir ledsen men det har aldrig varit på det här sättet tidigare.

Igår var vi på skotertävling i Boden och jag kände att jag ville dra mig undan hela tiden. Jag kände mig olycklig på något vis. Jag, som i vanligafall älskar att vara social, som älskar fart och fläkt… men så är det inte just nu. Familjen (på Adams sida) hade bokat bord inne på VIP-avdelningen på Boden arena, ett bord med utsikt över hela banan. God mat, kanske någon drink. Jag kunde dock inte förmå mig att sitta med där uppe. Jag ville helst dra mig undan och vara ifred. Jag hade en klump i halsen och kände mig nära till tårar flera gånger. Jag kände mig olycklig och deppig.

I racingbussen på vägen hem fick jag kämpa mot tårarna och trycket över bröstkorgen ökade, det var svårt att andas. Då trodde jag att jag var på väg mot mitt livs första ångestattack. När vi sedan hade tagit oss hem kom det några tårar men sedan kände jag mig bara tom.

Det krävs enorm styrka och en stor portion mod för att våga visa sig svag och det är precis det jag gör just nu. Jag blottar mig själv och mitt innersta. Samtidigt som jag kanske kan hjälpa någon annan som har det tungt så bearbetar jag mina egna känslor genom att berätta om saken. All kärlek från mig till dig <3

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Evelina

    Inte konstigt att du känner såhär efter alla år du kämpat med skadan. Tillslut rinner bägaren över.. Du gör det otroligt bra och har en riktig kämparglöd!

    Ta det lugnt och gör sådant du mår bra utav <3

  2. Lisa

    Vull bara tala on att du är en fantastisk person som delar detta och kämpar. Trotsa att det känns som att det bara är mörker kommer det vända… men låt det ta tid, var ledsen… snart går det över i ilska och då kommer orken att dra det ett varv till! Har varit i samma sits med LÖF och bekymmer efter förlossning/läkarmissar med förödande konsekvenser men man kommer vidare, DU kommer ta dig vidare!

  3. Jenny

    Jag vill bara berätta att samma saknade mig 🙁 jag fick både LÖF och IVO veckan efter varandra och det var Då jag plötsligt knäcktes som en torr Kvist. Började gråta när min yngste tittade på mig med panik i ögonen över att mamma skulle byta blöja, han var sååå rädd att skada sin mamma genom att råka sparkas eller vrida sig så han skrek i vild förtvivlan bara jag rörde honom. Kombinationen av allt mina skador lett till, och LÖF och IVO bara bröt sönder det vackra inom mig där och då. Den förnekan av mina skador, dessa skador som skadat min familj och mina barn så… EMOTIONELLT , tog mig och svepte undan allt och blottade en svarthet inom mig själv jag aldrig känt förut. Jag ville inte göra någonting. Så är det fortfarande ibland. Sitta hemma i mitt trygga hem och inte kommunicera med någon. inte handla, inte umgås, bara vara, med geggan inom mig som värker. Men det går bättre över tid. En fot framförde andra <3 kärlek till dig Hanna <3 Soulsister

  4. Fia

    Jag tror du har en krisreaktion, vilket inte är så konstigt. Ta hand om dig och ta det lugnt, men isolera dig inte. Prata med någon läkare om det fortsätter.

  5. Stina

    Jag har en hel del erfarenhet av panikångest tyvärr. Säg till om det är nått jag kan göra. Försök få lite vila och lyssna på känslan att du vill dra dig undan. Sov mera. Välj sällskap noga. Påminn dej själv om att det är okej att bryta ihop i bland. Man behöver inte alltid vara stark och duktig. Det brukar hjälpa för mej. Kram!

  6. Martina

    Vad tråkigt att läsa Hanna! Jag skickar en massa styrkekramar till dig! Du är så stark tycker jag, med allt du gått /går igenom. Ibland blir det ju bara för mycket och bägaren rinner liksom över. Har du någon att prata med? Som lyssnar.. Ibland känns det bättre för mig när jag t.ex. Pratar med min man eller min mamma. Ta hand om dig!
    Många kramar Martina

  7. Matilda Vikström

    Kram på dig
    Känner tyvärr igen känslan.. . Kom ihåg att låta de komma ut, gråt, tillåt dig att vara ledsen. Inte kul då de sen kommer då man men minst anar det, kan ta veckor efteråt men kommer gör det.
    Önskar dig allt gott!

stats