Hanna Öhman

Min personlighet och vem jag är sitter inte i var på kroppen jag har mitt rövhål. Jag är jag, med eller utan stomi. Anledningen till att jag tar upp ämnet är för att jag ganska ofta får frågor om detta. Den här gången är det en fellow-stomikompis som behöver goda råd ❤️

”Hei på alle der ute,med rumpan på magen .vet ikke hvordan ni taklar det. Men for meg er det värsta som noen gang har skedde meg. Är rölägger 0g allt är tungt…. Har ni noen goda råd?”

Är du själv stomiopererad kanske du har några bra tips?! Svara då gärna här nedan med en kommentar.

Själv kan jag säga att för min egen del var det absolut jobbigast och som mest kämpigt de första två veckorna post stomioperation. Det var så jäkla läskigt att byta påse och tvingas röra i stumpen på magen. Jag kände mig (med handen på hjärtat) ganska äcklad av att den helt plötsligt satt där och ”förstörde” min mage. Jag kommer ihåg hur jag darrade på handen när jag skulle lossa påsen och rengöra stumpen. Huuuu, det var väldigt påfrestande rent psykiskt.

Nyopererad november 2015.

Med tiden gick det lättare och lättare men jag hade faktiskt redan före operationen bestämt mig för att jag skulle fixa det galant. Jag hade bestämt mig för att göra det bästa av situationen. Som ett steg i processen att acceptera min stomi bestämde jag mig för att ge den ett namn, det kändes på något sätt lättare att hantera stumpen om den hade ett namn. Jag bestämde att jag skulle bli ”Hanna med Märta på magen”.

Hela den här processen påbörjade jag egentligen långt innan min operation men när operationstiden plötsligt tidigarelades på grund av att jag blev sämre, ja då föll min planering. Den som känner mig vet att jag gillar att planera och inför operationen var jag övertygad om att ju bättre förberedd jag var desto lättare skulle jag klara av att hantera situationen. Nu blev det inte som jag tänkt och första tiden var som sagt väldigt kämpig även om jag gjorde mitt allra bästa för att vara stark. Jag fick verkligen kämpa och det var tufft med självkänslan där ett tag…

Jag bestämde mig snabbt för att jag skulle bära min påse med stolthet. Att jag inte skulle låta mig kuvas som en slav under påsen. Svårt att förklara men ta till exempel det här med att bära bikini med låga bikinitrosor och påsen på ”frihäng”. Det var inte någon självklarhet utan jag bestämde mig helt enkelt för att jag skulle ”rocka påsen” och stå stadigt med huvudet högt inför alla blickar jag visste skulle komma. Det gjorde jag också men visst var det tufft första gången, med övning kommer dock självförtroendet och självkänslan så idag när jag svassar runt på stranden kan jag känna mig skittuff (haha) med en svart eller grå ”snygg-påse”!

Det är så jäkla befriande att våga bära påsen synlig och det ger mig en boost att jag faktiskt vågar göra det och att det inte känns jobbigt eller obehagligt. Jag är jag och jag rockar med eller utan påse! Min personlighet och den jag är sitter inte i var på kroppen jag har mitt skithål ❤️

Mitt bästa råd är nog att försöka bli kompis med din stomi och försöka acceptera den. Alla vill inte vara offentliga med påsen och det är ju det bästa: vi får och kan göra precis som vi själva vill och alla är vi olika så det gäller att hitta det som funkar för just DIG.

Har du som läser detta någon ytterligare stomirelaterad fråga är du välkommen att ställa den i en kommentar nedan.

KRAM ❤️