Det här med att lämna sin lilla skatt.
I morse lämnade jag Selma på förskolan och frågan är om det var jobbigast för mig eller för henne…
Vi har pratat mycket de här sista dagarna om att jag ska åka till doktorn i Uppsala och att jag kommer vara borta några dagar. Att jag inte får lyfta henne när jag kommer hem men att hon gärna får krypa upp i min famn.
Jag vet hur vissa av mina sjukhusvistelser har påverkat henne och satt sina spår så därför känns det viktigt att prata och framförallt berätta och förbereda henne på vad som komma skall. Så på förskolan blev det kramkalas och man försöker ju verkligen hålla skenet uppe även om det känns som att hjärtat ska gå i tusentals bitar! Jag har i princip aldrig ångest inför en operation men jag får separationsångest när jag tänker på vad som skulle hända om något går fel under op..
Nu sitter vi iallafall i taxin på väg mot flyget. Återkommer när jag fått träffa läkaren 🙂
Älskade lilla sockergryn ❤️
KRAM
Senaste kommentarer