För ungefär ett år sedan valde att säga upp mig från mitt dåvarande arbete, ett (i mina ögon) drömjobb. Det var kanske ett av de tuffaste beslut jag någonsin tagit och hade det inte varit för min vacklande hälsa hade jag aldrig gett upp något som jag drömt om under så många år.
Innan Selma föddes arbetade jag som fastighetsmäklare och det gick bra för mig. Jag tillhörde toppen av bästsäljande mäklare inom den kedja jag arbetade för. Att jobba som mäklare är väldigt spännande och händelserikt, det är snabba puckar och man måste kunna jonglera flera bollar samtidigt. Jag tjänade dessutom väldigt bra med pengar, min lön var provisionsbaserad så vissa månader var otroligt bra och andra var mindre bra. Den hösta månadslön jag någonsin haft låg på strax under 190.000 kr (har för mig att det var 186.000 om jag minns rätt), det blev en hel del skatt om vi säger så… Däremot ska man inte tro att man kan utbilda sig till mäklare och sedan bara glida omkring under tiden pengarna rullar in, så funkar det inte. Det är hårt jobb och långa arbetsdagar som gäller.
På Fastighetsbyrån i Luleå arbetade jag efter föräldraledigheten.
När jag hade varit föräldraledig och det var dags att börja jobba igen valde jag att lägga mäklaryrket på hyllan, jag jobbade kvar inom branschen men med andra uppgifter. Jag ville ha kortare arbetsdagar och lediga helger (som mäklare har man ofta helgvisningar). Men, det dröjde inte speciellt länge så kände jag att jag behövde utmaningar och kort därefter fick jag ett jobb som kändes helt fantastiskt. Jag tackade ja till att arbeta som säljare av nyproducerade villor. Ett fartfyllt, spännande och utmanande yrke som kändes som en fantastisk dröm. Jag fick nästan nypa mig i armen för jag hade svårt att fatta hur sjukt tur jag haft som faktiskt fått jobbet.
1,5 år senare valde jag alltså att säga upp mig.
Jag hade stora problem med hälsan och kroppen mådde verkligen skit. Jag har aldrig haft problem med depression men jag kände mig otillräcklig. Som att jag misslyckades eftersom jag inte kunde göra mitt absolut bästa, jag hade inte hälsan för att klara av att ge mitt allt och jag är inte en sådan människa som nöjer mig med att utföra ett ”halvdant” arbete. Dessutom mådde jag dåligt av att mina arbetsuppgifter skyfflades över på chefen när jag var för dålig för att jobba.
Första arbetsdagen efter en operation och efterföljande sjukskrivning juli 2016.
Med sorg i hjärtat valde jag därför att säga upp mig. Det var ett väldigt tufft beslut och jag hade ångest under lång tid efter att beslutet väl var fattat. Jag avslutade min anställning i september 2016. Jag valde att försöka satsa på min egen hälsa. Jag valde, för kanske första gången i mitt liv, att sätta mig själv före min karriär. Jag har nämligen tidigare alltid strävat efter det här med att ”göra karriär”, att ha ett ”bra” arbete och klättra på karriärstegen.
Med facit i hand var det rätt beslut, så pigg och frisk som jag varit under vintern och våren kan jag inte komma ihåg att jag varit på flera år och jag tror att det är tack vare det jobb jag har nu och tack vare mina fina kollegor.
Nu är det snart dags för mig att åter satsa på karriären och arbeta med det jag tycker är roligt. Om några månader påbörjar jag nämligen min nya anställning, wihooo!
Hur ser du på det här med jobb och karriär, har du några drömmar? Studier kanske? Berätta gärna!
Senaste kommentarer