I eftermiddag har jag en tid i Piteå för magnetröntgen. Känns lite pirrigt i magen, har för mig att det är drygt tre år sedan sist så jag kommer inte riktigt ihåg hur det var då. Inte mer än att det var trångt, levde om och ville inte sluta klia på näsan (självklart eftersom man inte fick röra på sig).
Jag berättade för Selma att jag ska träffa doktorn och att hon idag blir hämtad på förskolan av morfar. Det var inga problem alls fram till lämningen. Hon brukar vara glad och skutta iväg för att leka med sina vänner men inte idag. Hon sprang efter mig och grät så hjärtskärande. Det gjorde ont i mammahjärtat men jag vet varför hon var ledsen. Hon är rädd för att jag inte ska få komma hem. Det har hänt tidigare att jag blivit kvar på sjukhuset och det har varit jättejobbigt för henne.
Älskade lilla sockergryn ❤️
❤️
<3