Hej Hanna,
Förstår att du får stöttning från kompisar, man och familjen runt omkring.
Men, hur gör man för att få ett socialt liv när man konstant är sjukskriven, åker in och ut på sjukhus, plötsligt ligger på operationsbordet och blir kvar på sjukhuset, osv.
Själv får man socialt liv via jobbet och olika aktiviter man gör med kompisar, både själv och med sin familj.Hur fungerar relationen med jobbet under tiden du är borta?
Hur är det med kompisar, jobbar alla på dagtid så du inte har något att göra/någon att prata med över en kopp kaffe?
Om du orkar och vill följa med på tex lekland, badhus osv med andra mammor och barn – hur sjutton kan man lösa sånt? Går det ens att bada med stomi?Jag själv behöver ganska mycket socialt umgänge, och ofta kan sådant ge en massa energi! Tänker att du också behöver energi, uppmuntran och att känna att du kan göra NÅT roligt för att orka kämpa vidare?
Vad är din bästa energiboost?Kram, Mia
Hej Mia!
Ja alltså, jag har kunnat jobba ända fram till november 2015 så det är inte så hemskt länge sedan jag blev såhär dålig och sjukskriven på heltid. Förhoppningsvis är jag snart tillbaka på jobbet igen 🙂 Tidigare har jag bara varit hemma några dagar i samband med operationer.
Jag har en bra relation med mitt jobb och pratar/mailar med chefen/kollegor då och då. Jag försöker även åka och hälsa på ibland när jag inte har så ont och det känns bra att få prata lite med alla och visa att jag verkligen längtar tillbaka. Vissa dagar hugger det i hjärtat och jag önskar så mycket att jag bara kunde kapa bort mellersta delen av kroppen, kapa av den och kasta bort den. För mig har det faktiskt varit bland det jobbigaste, att inse att just nu behöver jag vara hemma och fokusera på att bli frisk!
Fick en bild av min chef, hela fabriken samlad för att se min medverkan i Malou Efter Tio. Jag blev alldeles varm i hjärtat <3 Vågar inte ta mig friheten att visa den fina bilden men jag måste säga att jag har underbart fina arbetskamrater (och vi bygger fantastiskt fina hus)! www.vittjarvshus.se
Många av mina vänner jobbar på dagarna men några kompisar är föräldralediga och några jobbar skift så om orken finns hos mig kan det bli en eller annan kaffekopp. Är jag sämre händer det att någon kompis kommer hit, fixar kaffe och bjuder mig på en kopp i min egen soffa 🙂
Vad gäller lekland och badhus har jag sedan slutet av november varit så dålig att det inte har varit tal om något sådant. Badhus är inte alls aktuellt då infektionsrisken är för stor. Om vi skulle åka till ett lekland idag skulle Selma få klättra/leka med sin pappa, jag skulle mest troligt halvligga i någon soffa (eller helst av allt stannat hemma).
Selma och hennes kompis på Leos Lekland. Jag och några tjejkompisar. Selma tämjer krokodil på Kreta. Familjen.
Dagar när jag känner mig pigg försöker jag ta mig ut på någon utflykt, det kan vara en liten promenad eller en tur till någon butik. Även om jag själv är en social person så upplever jag att jag kanske blivit lite av en enstöring de här sista månaderna. Jag trivs bäst hemma och här känner jag mig trygg. Om smärtan sköljer över mig känns det bäst om jag bara får vara i fred.
I fredags hade jag ett sådant smärttillfälle. Jag kände mig ganska pigg och plötsligt fick jag sådär fruktansvärt ont att jag knappt kunde röra mig. Det händer flera gånger per dag men i fredags var det lite ondare än vanligt. I övrigt upplever jag att smärtan blivit lite bättre nu i jämförelse med för någon vecka sedan. Nu kan jag ta en tur med dammsugaren utan att sjunka ihop på golvet av smärta, att dammsuga var i princip omöjligt för några veckor sedan. Det går framåt helt enkelt men å andra sidan är jag betydligt sämre nu än vad jag var de första 4 åren med skadan…
Vår fina lilla skatt är självklart den största glädjekällan i livet (även om hon ibland är orsaken till att man vill slita av sig håret i frustration när trotsen är som värst…) 🙂
För att ladda energi umgås jag med nära och kära, jag försöker skratta mycket och dessutom försöker vi hitta på saker tillsammans. Det kan vara något så enkelt som en god bit mat på en bra restaurang eller bara en fika på stan. Att helt enkelt hitta en anledning till att hoppa ur mjukisbyxorna för en kort stund och även om det inte är speciellt märkvärdigt i andras ögon så är det väldigt märkvärdigt i det liv jag lever idag <3
Min bästa energiboost är nog att göra saker som jag älskar tillsammans med människor jag älskar.. Jag tycker om att sprida glädje och jag äskar att skratta. Dessutom älskar jag att hjälpa andra och en av de största energiboosterna var nog faktiskt när jag fick höra att en kvinna som läst min blogg hade fått användning av vissa saker under sin förlossning. Wow, hur underbart är inte det?! Jag kan faktiskt hjälpa! 🙂
KRAM
Det bara tåras i ögonen ❤️ Du är så duktig och din sjukdom suger !
Tack <3