Hanna Öhman

Min kropp mår inte alls bra.

I närmare två veckor har jag fått kämpa mig igenom vardagen då kroppen inte alls samarbetat. Jag har hela tiden hoppats att det ska vända och bli bättre men tyvärr känns det som att jag bara blir sämre. Kroppen är svag och seg, jag är illamående och känner mig yr ibland. Jag blöder som en galning och mitt sår varar mer än det gjort på länge.

Känner mig som en urvriden disktrasa så jag bjuder på en bild från några dagar tillbaka 🙂

På måndag ska jag försöka få tag på min kontaktperson på kirurgen, ringde flera gånger i fredags men lyckades aldrig komma fram. Jag vet att jag gjort fel som väntat så länge men jag känner mig ibland så ”besvärlig” när jag klagar. Jag vill liksom inte åka in och ta upp en plats på akuten om det inte är nödvändigt. Jag valde att inte åka in under veckan eftersom jag ville klara min första arbetsvecka utan frånvaro. Jag vet att jag nog är ”dum” som tänker så men ibland är man inte speciellt klok helt enkelt. Jag har inte feber så därför känns det inte speciellt akut heller men om jag får feber är det bara åka in på en gång. På måndag morgon ska jag ringa och höra vad de tror. Allt började ju nämligen efter den smärtsamma undersökningen som du kan läsa mer om HÄR.

Nu ska jag mysa ner mig under en film i soffan och se en film. Hoppas du har en fin lördagskväll.

KRAM