En annan av mina superkrafter, kanske den för tillfället allra största av mina styrkor, är något som jag blivit varse om på senare år. En styrka som jag själv inte visste att jag hade.
Jag pratar om min förmåga att alltid studsa tillbaka upp igen efter att jag rasat. Jag pratar om att jag är fenomenalt bra på att lyfta mig själv under vissa tyngre perioder.
Jag pratar om att jag har blivit väldigt bra på att krypa omkring på golvet och samla ihop alla pusselbitar, alla delar av den person jag vet att jag är och kan vara. Sedan sätter jag mig på golvet och bygger ihop pusselbitarna av mig själv och varje gång jag hamnar där, längst ner på botten, vet jag att jag kommer att resa mig likt Fågel Fenix ur askan och återkomma som en ännu starkare version av mig själv.
Den här bilden får symbolisera hur jag ser på mig själv när jag jobbar mig upp och bygger ihop mig själv till en ännu starkare version. Hanna två punkt noll, tre punk noll osv.
Det kanske låter töntigt men det är så jag själv väljer att se på den här förmågan som jag faktiskt besitter. Därmed inte sagt att det kan komma en dag när jag inte får ihop pusslet, kanske blir det så någon gång men då får vi helt enkelt ta itu med det då. Det är inget jag har tänkt fundera på eller haka upp mig på, händer det så händer det och jag är övertygad om att mitt skyddsnät bestående av familj och vänner, kommer att fånga upp mig och hjälpa mig bygga ihop pusslet igen.
Jag är en kämpe och jag tror på mig själv och min förmåga att hantera allt som kastas i min väg som har med just förlossningsskadan att göra. Jag har lärt mig att tänka positivt (tack vare dig Nina <3) och jag väljer att tro att tankekraften är stor.
Att hantera misslyckande efter misslyckande är inte alltid så lätt.. Att genomgå en större operation, leva på hoppet några dagar…
…och sedan dras mattan undan under fötterna och jag förstår att det är ännu ett misslyckande att lägga till listan…
Jag är övertygad om att det många gånger är mitt eget tankesätt som får mig att fortsätta, att jag genom hur och vad jag tänker kan välja att se antingen positivt eller negativt på det som händer. Det funkar för mig och så länge det fungerar och känns bra så kommer jag fortsätta använda tanken som ett slags redskap. Det krävs dock en del träning att vända något negativt till positivt och kanske har jag fått hjälp med det av kuratorn.
Har du något bra tankeknep som du brukar använda dig av?
KRAM
- Min superkraft del 1 kan du läsa HÄR.
För en utomstående som jag måste jag bara säga att du är otroligt stark! Imponerande! Sen är det väl så, när nåt jäkligt, vad det nu än må vara, händer så har vi inte många andra val än att helt enkelt klara oss, resa oss, kämpa osv.
Fast du är enastående bra tycker jag:)!
Tack 🙂 Visst är det så, tuffa saker händer och det finns dem som reser sig och kämpar som går igenom betydligt tuffare saker än vad jag gör. Jag tucker att jag ändå inte har det så tufft, det finns dem som har det betydligt tuffare/värre. Kram