NÄR LIVET DRASTISKT FÖRÄNDRAS
Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att livet skulle förändras så drastiskt efter något så naturligt som en förlossning. Den vackraste stunden i livet, var den när du kom (vilket det faktiskt var även för oss) ❤️
Att bli föräldrar för första gången är omvälvande, underbart, känslosamt och en hel bunt med känslor som stormar in i livet i samma veva som man får upp sitt barn på bröstkorgen. Det här vackra lilla barnet förändrar livet och berikar det på så många sätt och vis. Livet får en större mening och det känns verkligen som att man vill skydda det här lilla livet från allt ont i världen.
Jag tackar gudarna för att jag aldrig drabbades av någon depression i samband med förlossningen och min skada. När så mycket nytt händer och livet påverkas så mycket tror jag att det tyvärr är lätt att gå in i en depression. Jag vet själv personer som haft problem under graviditet och/eller förlossning som senare mått fruktansvärt dåligt och kanske inte varit i form att ta hand om sitt barn. Såhär i efterhand kan jag inte riktigt förstå hur jag klarade mig psykiskt där i början. Jag minns att jag vid något tillfälle när Selma var några månader fick erbjudande om en ”genomgång” för att prata om och upptäcka om jag behövde hjälp att bearbeta det vi gick igenom och efter samtalet kände jag mig inte i behov av sådan hjälp. Det var först i samband med stomioperationen några år senare som jag själv kände behov av att prata med någon och då fick jag snabbt hjälp med remiss till kurator och fick tid redan en vecka senare.
Det som gör mig mest ledsen är bristen på information. Sfinkterrupturer är tyvärr inte ovanliga i dagens förlossningsvård men trots detta lämnas fortfarande dålig information till den som drabbas. Jag fick en sfinkterruptur grad 3 och 4, vilket innebär att muskulaturen och även tarmens slemhinna skadades. Sedan hade jag extremt otur då tarmen inte läkte ihop som den skulle och på grund av detta förändrades livet då operationerna sedan dess avlöst varandra.
Operation 25 blir ett mindre ingrepp på Sunderby Sjukhus och operation 26 planeras att ske i Uppsala någon gång före jul. Det blir en större operation och kanske är det Lucky 26, operationen som gör mig hel igen. Jag hoppas och önskar att det blir så ❤️
Jag skulle ju bara föda barn men nu sitter jag här nästan fem år senare med stomipåse på magen och 24 operationer i bagaget.
Du är stark!
Tack ❤️
Hej! Hittade din blogg för något tag sen och läser nog dagligen. Har själv tre helt okomplicerade förlossningar bakom mig, men tycker ändå att din blogg är intressant. Kanske för att jag är sjuksköterska? Eller bara för att jag oxå är mamma? Jag vet inte och det kanske gör detsamma.
I mitt jobb möter jag massor med människor som har stomi av olika anledningar, inget konstigt alls.
Kan känna mig sorgsen att folk ska ”glo” på fog pp stranden och så, men måste säga att du verkar tackla allt så fint och bra!
Nåväl. Blev kanske konstig kommentar, men jag skrev nåt iaf:)
Lycka till med kommande operationer!
(Ev ska jag jobba i Sunderbyn lite grann emellanåt framöver, dock ej med sån vård som du får)
Glo på dig på stranden. Blev lite fel med bokstäverna ser jag????
Tack ❤️ Då kanske vi ses på Sunderbyn, jag ska in någon gång i slutet av september. Det blir på kirurgen 🙂
Du borde skriva en bok! Du är så mitt i prick i dina tankar och beskrivningar. I den bästa av världar skulle ingen behöva drabbas av en sfinkterruptur men om man nu ändå går det skulle det vara bra att få möjlighet att läsa ”din bok” istället för det torftiga infohäftet som sjukhusen delar ut. Det är så viktigt att få känna positivitet och du är verkligen så bra att se saker ur positiv synvinkel.
Men tack 🙂 Jag har funderat länge på en bok men jag är lite rädd att ingen skulle läsa den! Haha 😉
Ska sanningen fram finns det lite små och försiktiga planer på en bok och det finns även planer på föreläsningar! Det mesta handlar om att jag måste vara i så pass bra skick rent fysiskt att jag ska orka med allt! Vi får se vad som händer 😉 kram
Lycka till!!!
Tack 🙂