Ligger nerbäddad i soffan och njuter av att vara hemma, hemma i lugnet och tryggheten.
Jag är fortfarande inte riktigt pigg, ont i baken och har feberrosiga kinder. Tyvärr bestämde sig vår termometer för att ge upp vilket innebär att jag måste fixa en ny så jag kan hålla koll på tempen. Avskyr den här rädslan som kommer med risken för infektion och blodförgiftning. Jag vet av erfarenhet hur fort det kan gå och det skrämmer mig, därför känns det extra viktigt att ha extremt bra koll på det jag kan ha koll på…
Myser med en kopp te och tänker på hur lyckligt lottad jag är som har ett så mysigt hus att komma hem till. Förra året när jag kom hem efter en längre vistelse på sjukan, då kom jag hem till ett opyntat hus lagom till första advent. Vilken otrolig känsla när mina föräldrar städade och fixade, plockade fram julen när jag låg nerbäddad under en filt och bara pekade var de olika sakerna skulle ta plats. Tänk att man kan ha så fantastiska föräldrar ❤️
Senaste kommentarer