NEDRÄKNINGEN HAR BÖRJAT

Det börjar närma sig nu. Tre helger kvar och sedan är vi tvåbarnsföräldrar! Om nu inte lillen kommer tidigare vill säga.

Jag har väldigt mycket sammandragningar och jag upplever att de kommer oftare och dessutom mer intensivt. Jag har läst på mycket om snitt och om första tiden efter så nu känner jag mig väldigt påläst och förberedd. Kanske inte direkt nervös men jag gissar att det kommer när det drar ihop sig. En del av mig tänker att det vore skönt med ett snitt under narkos, jag är van att bli sövd och vet hur det går till. Jag känner mig (till skillnad mot många andra) trygg när jag får sova. En annan del av mig hoppas på att få vara vaken och MED när lillebror anländer. Planen är ett vaket snitt men det beror lite på vad som händer gissar jag.

Jag kommer ihåg första gångerna jag blev sövd, då var jag rädd och orolig. Gråtfärdig. Spänd och väldigt illa till mods. Nu tycker jag bara att det är skönt och jag känner mig trygg när jag får syrgasmasken över mun och näsa, jag vet precis hur det brukar spänna och svida i armen av medlet som sprutas in och jag känner mig väldigt bekväm med att somna. Inte det minsta orolig eller nervös. Tänk att man vänjer sig vid en sådan sak och var det inte för att jag tror att det är häftigt att uppleva ett vaket snitt skulle jag alla dagar i veckan be om narkos.