Hur normalt är det egentligen att kunna prata om kiss och bajs i vuxen ålder utan att det känns obekvämt?
Det här med att prata naturligt om kiss och bajs, det har jag nog inte riktigt gjort förrän jag stomiopererades. Idag kan jag prata om bajs och stomipåsar som om det vore det mest naturliga i hela världen. Jag tycker inte alls att det känns obehagligt eller obekvämt. Jag menar, alla måste då och då tömma tarmen eller blåsan. Vi gör det bara på olika sätt.
Den här bilden har jag använt tidigare när jag skrivit om pruttar/fisar, mer kan du läsa HÄR.
Till och med madonna, Brad Pitt och Ellen DeGeneres fiser. Det är naturligt men ändå känns det lite pinsamt eller hysch hysch att prata om. Varför är det egentligen så? Varför smyger man in på dass på jobbet och försöker utföra sina behov så tyst som möjligt för att kollegorna inte ska ”höra att man gör nummer 2”?
Jag är mycket mer öppen och obrydd sedan jag stomiopererades och ibland glömmer jag att folk faktiskt kan bli generade eller obekväma när man pratar om underliv eller när jag berättar att påsen råkade läcka. Eller när jag helt ogenerat kikar in i byxlinningen för att se att påsen sitter ordentligt (en ”ovana” som jag lagt mig till sedan jag fick såret under stomin och påsen började släppa titt som tätt). Vulgär kanske vissa skulle säga, naturlig och säker på mig själv säger jag 🙂
Här snackar vi skitfull påse!
Hur upplever du att det är att prata kiss och bajs i vuxen ålder? Är du som jag eller känner du dig obekväm att snacka fisar i sällskap med andra vuxna?
Senaste kommentarer