Hanna Öhman

NYA LAPPLANDSUPPRORET BEMÖTER SKL OCH EVA ESTLING

Monika Thelin, Nya Lapplandsupproret, svarar även hon på Eva Estlings blogginlägg.

Till Eva Estling
SKL
Samordnare
Avdelningen för vård och omsorg

Först vill jag tacka för att du gav mig chansen att vara med i SKLs kartläggning av graviditets-och förlossningsvården under hösten 2017. Det kändes mycket bra att få ta fram situationen här uppe i den nordligaste delen av landet. Speciellt viktigt var det att bl.a. utifrån närmare 40 kirunaföräldrars egna berättelser bidra med en verklighetsbild politiker och tjänstemän inte besitter!

Konsultföretaget Lumell, som gjorde intervjuer och utredningen blev, efter den en timme långa intervjun med mig, intresserad av all min dokumentation vad gäller konsekvenserna av avsaknaden av BB och sjukvården i övrigt i norra Lappland. Dessa dokument sände jag per omgående till Olle Nyström.
Efter att jag läst och förfärats av din rapport i Vårdbloggen den 20 februari 2018 ställer jag en fråga till dig Eva Estling. Har du tagit del av min dokumentation eller blev den utfyllnadsmaterial i någon pärm?

Du skriver om en ensidig mediebild som skapar otrygghet hos blivande föräldrar. Det är kanske på tiden att sanningen kommer fram. Vi har i Norrbottens län regionråd som på sina färder runt Sverige skryter om den fantastiska vården i allmänhet och en förlossningsvård i världsklass i synnerhet i Norrbottens län. Ett regionråd, som häcklar andra regioner att inte ha någon ryggrad, då de inte lika lättvindigt lägger ner sjukvård, som man gör i Norrbottens län.

En förlossningsvård i världsklass? Varför ligger då Norrbottens båda förlossningskliniker på Sverigetoppen då det gäller antalet dödfödda barn?

Jag kan hålla med att förlossningsvården vad gäller de allra svåraste fallen, t.ex.att rädda mycket, mycket för tidigt födda barn nog ligger i världsklass, men dit räknas en mycket liten procent av alla födslar. Man skulle kunna säga att den är så liten att den är försumbar. Precis som politikerna säger om antalet bilfödslar.

Att du skriver ”en förlossningsvård i kris är kraftigt överdriven” får mig att undra vems ärende du går. Är det inte kris då föräldrar tvingas fara som yra höns från det ena BBet till det andra i en födande situation? I en situation som ska genomsyras av lugn, harmoni och TRYGGHET. I livets största och jag höll på att säga heligaste ögonblick. Då skickar regeringen, SKL och regionstyrelser ut den födande familjen på vansinnesfärder i storstan och på landsbygden i tiotals mil.

Sluta köra med era medicinska resultat i världsklass och kom ner på jorden till gagn för förlossningar på grundnivå! Tänk efter, i helt nya banor, hur ni ska återge föräldrarna tillgång till trygga förlossningssituationer och patientsäkerhet. Börja t.ex. med att skrota den pågående statistikförningen vad gäller bilfödslar. Som det är nu ges helt fel uppgifter till beslutande politiker. Absurt att det är moderkakan som räknas och inte barnet! Jag kan förstå att Norrbottenspolitikerna med en dåres envishet hävdar att det är sällanhändelser, p.g.a denna snedvridna statistik. Detta är en statistik som sanktionerar nedläggning av BB-kliniker, ett bekvämt sätt för politiker att luta sig mot för att slippa ta ansvar.
Du hade vid besöket i Gällivare talat med ett föräldrapar, som, vad gäller det angivna avståndet kanske åkt från Kiruna. Hur många resor fram och tillbaks hade de fått göra? Det har du inte nämnt! Eller kanske frågade du inte om det? Eller tror du att det bara är själva förlossningsresan man gör? Läs mina berättelser, som jag bifogar, och räkna hur många resor det blir med undersökningsresor och hemskickningar och barnläkarundersökningar. Nedan några citat:

1.”Jag fick värkar måndag kväll och det avtog inte så vi åkte ner. Vi blev kvar över natten men det hände inte så mycket trots värkar. Vi bestämde oss för att åka hem under tisdag eftermiddag. Jag var vid detta tillfälle i v 40+7 men inte blev det tal om någon igångsättning. På onsdagen drog värkarna igång ordentligt och vi åkte ner igen. Den kvällen föddes han. På torsdagen ville syskonen träffa lillebror. De kom ner med mormor men åkte sedan hem med pappa. På fredagen hämtades jag och lillebror hem. På söndagen åkte vi ner för 72 timmars läkarundersökning. När man slår ihop det så åkte min man 4 t o r resor mellan Kiruna – Gällivare (8x12mil=96mil). Dessutom skulle det ätas lunch eller middag under flera tillfällen.”

2.”Jag skulle åka varannan vecka till Gällivare för att undersöka livmodertappen, och så fortsatte det till vecka 34(ca.7 veckor) då det inte bedömdes som farligt ifall att barnet skulle födas.”

3. Jag rekommenderar också Johanna Fs berättelse om hur man tvingade henne att gå över 18 dagar och göra 4 + 1 resa.
Varje resa innebär en arbetsdags löneförlust dessutom.

Så Eva Estling, vill du verkligen sätta dig in i en graviditets-och förlossningsvård av mindre bra kvalitet bör du ägna tid åt den information som finns från den verkliga verkligheten!

Du slutar med ”Ett alltför ensidigt fokus på problemen riskerar att skapa otrygghet hos blivande föräldrar.” Men snälla!!! Vad är det ni har skapat med era vansinniga BB-nedläggningar?

En annan sak vi aldrig hör er tala om är omhändertagandet av föräldrar som fått ett dödfött barn. Om detta står också att läsa i min dokumentation!

Du vill ha utveckling, men om man inte får ta fram och prata om problemen blir det stagnation. Kom upp till Kiruna och ta en diskussion med mammor och pappor där. Dessutom kan du se några mammors konstutställning i Stadshuset 24 mars – 24 april. Vägen är inget BB, heter den!
Lycksele/Kiruna 20180227
Med vänlig hälsning
Monika Thelin
Lapplandsupproret

(Vill du ta del av mitt öppna svar till Eva Estling kan du läsa det här./Hanna Öhman)

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats