ÖDMJUKHET OCH TACKSAMHET

Att påminna sig själv om allt positivt.

Ibland tror jag att det kan vara nyttigt att påminna sig själv om allt positivt man har i livet och allt man är tacksam för. Dagar när allt känns tungt, när man har ont eller när man funderar på framtiden (för mig personligen handlar det mycket om tankar på hur och när jag ska kunna bli frisk) behöver man ibland ruskas om för att kunna inse att det finns så mycket att vara tacksam över. Igår fick jag en sådan upplevelse.

Händelser som skakar om.

Gårdagen var inte bra, smärtan nästintill olidlig och jag var så trött. Då berättade en nära vän om något som skakade om mig totalt. En familj som råkat ut för något väldigt tragiskt, något som gjorde mig alldeles kall och gråtfärdig. I sådana situationer känner jag att min egen livssituation och det jag är med om, inte är så farligt. Jag inser då att jag faktiskt inte har så mycket att klaga på. Förutom hela den här skadekarusellen så är jag frisk (alltså inte sjuk på något annat sätt än det som har med skadan att göra). Jag har en underbar familj, världens finaste (även världens mest envisa) dotter och finaste mest underbara maken.

Vi har ett rikt liv (nu menar jag inte pengar utan innehållsmässigt) och mycket att vara tacksamma över. Vi lever och vi har varandra i med- och motgång, vi har ett liv fyllt med kärlek och så många fina vänner. Jag inser ödmjukt att situationen kunde ha varit värre och jag är så oerhört tacksam över att vi har varandra och att vi tillsammans har världens finaste lilla trollunge som vi älskar över allt annat.

Allt är inte en dans på rosor men att då och då stanna upp och reflektera över allt som finns att vara tacksam för, det tror jag är väldigt viktigt!

KRAM