OPERATIONSDATUM!
Operation 23 är på g.
Igår fick jag så äntligen det datum som jag väntat på sedan det förra lagningsförsöket gick åt pipsvängen. Onsdag 18/5 ska jag träffa kirurgen och läggas in i Uppsala och torsdag 19/5 på morgonen är det dags för operation!
Längtar, är nervös och gruvar på samma gång. Sist var jag så fruktansvärt dålig direkt efter operationen. Kräktes i flera timmar och mådde allmänt bara pyton. Hoppas verkligen att jag slipper det den här gången.
Smärtan.
De första 12-14 dagarna brukar vara absolut värst men första tre veckorna är i regel förjävliga.. Det tar nog närmare fem veckor innan jag börjar bli människa igen och eftersom allt misslyckades förra gången så opererades jag igen fyra veckor efter lagningsförsöket så då tog det ännu längre att återhämta sig.
Den här bilden är tagen efter förra lagningsförsöket i Uppsala. Klockan var runt 21 och jag mådde fortfarande sjukt illa. Blev lite bättre morgonen efter 🙂
KRAM
Hej Hanna
Har just hittat din blogg och läst lite i den. Jag imponeras av din optimism och positiva anda och du har inspirerat mig till att kräva vidare vård av mina problem efter förlossning.
Däremot undrar jag om du blivit bitter gentemot vården?
Hej Anna! Så härligt att höra att jag inspirerat dig att kräva vidare vård av dina problem! Känns väldigt roligt när jag får höra sånt för det är mycket därför den här bloggen finns 🙂 Jag vill vara ett stöd och en inspirationskälla för andra med ”liknande” bekymmer 🙂
Jag har faktiskt aldrig varit bitter på vården. Det jag känner mig besviken på är den fruktansvärt dåliga informationen jag fick om min skada så det är väl endast på det jag kan vara ledsen och bitter. När man väl upptäckte hur illa läget var med mig fick jag hjälp väldigt snabbt och sedan dess har det aldrig varit några större problem. Jag har en superbra kontakt på kirurgmottagningen på ”mitt” sjukhus (Sunderbyn) och hon hjälper till med det mesta, jag har en väldigt bra stomisköterska som också alltid ställer upp. Dessutom har jag bra kirurger som jag litar på och även min kontakt i Uppsala funkar bra.
Man kan nog säga att jag har haft väldigt tur och aldrig behövt kriga för att bli trodd utan från den dagen de förstod hur illa det var med min tarm så har de alltid tagit mig på allvar och aldrig nonchalerat mig. Jag har inte behövt vara stark och kriga mot vården och jag vet att det är otroligt många som inte blir trodda, många som måste slåss med både näbbar och klor för att få hjälp. Jag är lyckligt lottad som inte behövt genomgå något sådant <3
Kanske just därför jag lyckats hålla mig positiv (med en eller annan svacka såklart) 🙂
Kram