Wow vilka reaktioner jag fick igår när jag la ut bilden på mig själv med rödgråtna ögon, har fått flera mail och pm på facebook. Alla stöttande och peppande.
Blir alldeles varm i hjärtat av all kärlek och värme❤️
Bilden är inte ”dagsfärsk” utan togs under våren, jag tror att det var i samband med att senaste lagningsförsöket gick åt pipsvängen. Då hade jag haft en tuff dag och det var ett sådant tillfälle när jag undrade om det någonsin kommer att bli bra igen. Jag har sådana dagar ibland, när jag är ledsen och kanske framförallt besviken på att saker och ting inte blev som jag hade trott. Rosa små moln och gullgull, mmmhm så blev det ju inte alls.
Jag bryter ihop och kommer igen. Plockar upp bitarna av mig själv och lägger ihop pusslet för att bli en ännu bättre och starkare version av mig. Jag ser det som en styrka, att kunna bryta ihop då och då. Jag tror att det är viktigt för det fortsatta välmåendet.
Nu för tiden kommer dessa tillfällen mer och mer sällan. Där i början och kanske framförallt när det började talas om stomi som en ”sista utväg”, då bröt jag ihop lite mer ”ofta”. Kommer ihåg första gången jag tokgrinade inför mina kompisar. Jag skämdes så mycket för att jag grät framför dem men det behövdes och jag tror att det var just vid det tillfället som några av dem började förstå vad jag gick igenom. Att gråta inför andra människor är tufft men det är också väldigt helande.
Från botten av mitt hjärta, tack för all kärlek ni ger mig <3
Senaste kommentarer